Reformerad politik är ett måste

Signerat
PUBLICERAD:
LO behåller krampaktigt sina band till Socialdemokraterna. Ordförande Karl-Petter Thorwaldsson stred tappert på barrikaderna i valrörelsen tillsammans med minst 25 000 aktiva LO-valarbetare, men resultatet blev klent.
Foto: Adam Ihse/TT
Vi väljare måste ha rätt att alltid ställa högre krav på våra folkvalda politiker än på vanligt folk. De har dessutom bra betalt och generösa förmåner för att göra sitt jobb, skriver Kjell Göthe.

Svensk politik måste reformeras och spelplanen göras om. Vi kan inte fortsätta som hittills för då tröttnar väljarna – på långhalning, svikna löften, tjuv- och rackarspel, halvlögner och beslutsvånda. Det är dags att kräva hederlighet och ledarskap fullt ut också i riksdagen för annars urholkas tron på demokratin.

Talmannen, partiledare (ni vet vilka!) och en rad tunga politiker måste naturligtvis få underkänt efter de senaste regeringsturerna. Bara doften av makt tycks räcka för att berusa somliga. Många väljare känner sig förda bakom ljuset, besvikna, ja rent av grundlurade. Vi väljare måste ha rätt att alltid ställa högre krav på våra folkvalda politiker än på vanligt folk. De har dessutom bra betalt och generösa förmåner för att göra sitt jobb.

Sveriges riksdag måste alltid fungera, hävdade den legendariske vaktmästaren Ingvar Söfgren, som var kunnig och hade stor erfarenhet. Hans inställning måste gälla även efter svåra valresultat i vår tid. Regler och rutiner skall följas och nyligen hölls följaktligen den allmänpolitiska höstdebatten. Media hade förstås intrigspelet i regeringsfrågan att bevaka, så händelsen passerade obemärkt förbi. Men bäst kan debatten sammanfattas genom att citera Elisabeth Svantesson (M) i ett inlägg:

"Fru talman, det känns som att vi är kvar i valrörelsen. Det är fascinerande med Socialdemokraterna, som fortfarande här i kammaren pratar om alliansåren, trots att det ändå är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har styrt landet i fyra år av högkonjunktur."

Politiska utspel, debatt och voteringar utgör förstås vardagen i riksdagen. Men inspel inför beslut är också viktigt att många deltar i, fast det tycker inte alla. Inte minst ett antal journalister och debattörer kritiserar att det till exempel finns informatörer/lobbyister, som har synpunkter. Men seriösa sådana lyfter fram viktiga argument värda att lyssna till innan talmannens klubba faller. De utgör faktiskt också en del av vår öppna demokrati.

Betänk för övrigt att LO fortfarande har täta band till Socialdemokraterna och tog mycket aktiv del i S-valrörelsen. LO-förbunden satsade uppskattningsvis cirka 80 miljoner kronor och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, som dessutom sitter i partistyrelsen, stred tappert på barrikaderna tillsammans med minst 25 000 LO-aktiva valarbetare. Men trots detta var det bara fyra av tio LO-medlemmar som år 2018 röstade på socialdemokraterna.

Förre statsministern Göran Persson (S) har uttalat att ”det är kanske ett nyval som behövs” för att partiledarna skall få mandat att tänka i nya banor efter att ha målat in sig i trånga hörn. Även om Stefan Löfven (S) genast sågade tanken ligger det en del i den. Men det är klart, rädslan hos de etablerade politikerna är ju att Sverigedemokraterna då går ytterligare framåt, vilket är högst troligt. Och apropå Alliansen, ett värre självmål än det vi bevittnat är svårt att ens i sin vildaste fantasi tänka sig! Efter den missen, går det alls att med trovärdighet komma igen? I varje fall tar det mycket lång tid för ingen kan ju längre lita på att den vill samregera.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke är skoningslös i sin kritik mot politikerna: Vi har haft tio år av reformtorka. Ödesfrågorna är flera, kompetensfrågan toppar, flexiblare arbetsmarknad är ett måste, liksom minskat regelkrångel för företagen och vinstförbudet oroar alltjämt.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.