Det är dags för EU och det internationella samfundet att öka sin press på Myanmar att respektera rohingyerna som folkgrupp, skriver Cecilia Wikström.
Sedan i augusti i fjol har över 720 000 rohingyer tvingats på flykt sedan Myanmars (Burmas) militär, Tatmadaw, inlett en våldsoffensiv mot den muslimska minoritetsbefolkningen i landet. Omkring 43 000 rohingyer saknas.
Ögonvittnen berättar om hur Myanmars militär har terroriserat denna minoritetsbefolkning genom hot, misshandel, våldtäkter, och godtyckliga avrättningar och hur de har bränt ner deras byar. Samtidigt arbetar Myanmars propagandamaskin febrilt för att dölja sanningen för omvärlden. Bland annat dömdes två journalister i september till sju års fängelse för att ha rapporterat om de massgravar militären lämnat efter sig.
FN konstaterar i en nyligen publicerad rapport att det inte råder några tvivel om att Tatmadaw har begått brott mot mänskligheten och handlingar av folkmordskaraktär. Det är tragiskt att världssamfundet inte har förmått få stopp på den våldsoffensiv som fortgår med övergrepp i både Myanmar och tillflyktslandet Bangladesh.
Redan december 2017 antog Europaparlamentet en resolution som jag och ett 60-tal kollegor arbetade fram, som lyfter rohingyernas situation och uppmanade till aktion.
Rohingyerna befinner sig i en sorts limbo där deras rättigheter är fråntagna och där deras livschanser har satts på paus. Det är dags för EU och det internationella samfundet att öka sin press på Myanmar att respektera rohingyerna som folkgrupp. Bland annat måste vi:
• Utöka sanktionerna. EU sanktioner behöver utökas till att slå mot nyckelpersoner i militärjuntan. Dessutom måste det befintliga vapenembargot som EU har mot Myanmar utvidgas, samtidigt som FN:s säkerhetsråd måste införa ett globalt, heltäckande vapenembargo mot landet, där all direkt och indirekt leverans och försäljning avbryts.
• Fortsätta att belysa konflikten. EU bör också ta initiativ till att internationella givar- och medlingskonferenser för att uppmärksamma rohingyernas situation. Krisen är långt ifrån över och det behövs krafttag från världssamfundet för att förhindra att situationen förvärras.
• Utöka det humanitära biståndet. Som världens största biståndsgivare har EU bidragit med över 90 miljoner euro i humanitärt stöd till konflikten sedan 2017. Men militärjuntans operationer begränsar kraftigt möjligheten för humanitärt bistånd, såsom läkemedel, vatten och mat, att nå fram, framför allt i Rakhinedelstaten. Det är dags för EU att öka pressen på Myanmar att respektera den internationella humanitära rätten så att människor i akut behov av hjälp faktiskt nås av biståndet.
• Begära att fallet hänvisas till Haag. EU bör ställa sig bakom Amnesty International och FN:s rekommendationer om att hänvisa fallet till den internationella brottsdomstolen i Haag och därmed sätta mer press på Ryssland och Kina att sluta blockera beslutet i FN:s säkerhetsråd.
• Få slut på diskrimineringen. Grundproblemet, det vill säga diskrimineringen mot rohingyer, måste upphöra. Det är dags för Myanmar att anpassa sin lag om medborgarskap till internationella normer och fördrag och att rohingyerna erkänns som en etnisk minoritet och att aktivt påbörja återvändningsprocesser för de rohingyer som vill återvända för att bygga upp sina hem.
Jag kommer alltid att försvara de mänskliga rättigheterna både inom och utanför EU:s gränser, både som Europaparlamentariker och medmänniska. Världen kan inte återigen stå på sidlinjen när en folkgrupp riskerar att utplånas. Rohingya-krisen får inte bli ett nytt Rwanda.
Cecilia Wikström (L)
Europaparlamentariker