Meningslöst uppdrag till Annie Lööf

Ledare
PUBLICERAD:
Mission: impossible för Annie Lööf.
Foto: Anders Wiklund/TT
Omöjligt. På onsdagen var hon en bidragande orsak till att rösta nej till Ulf Kristersson (M) som statsminister. Dagen därpå fick hon uppdraget av talmannen att sondera fram något, lite oklart vad. Även om Annie Lööf (C) säkert gärna själv skulle vilja bli statsminister så ser förutsättningarna inte särskilt goda ut för hennes sonderingsarbete.

Nog för att det kanske måste till lite okonventionella metoder för att få fart på regeringsbildningen, men att ge Centerledaren Annie Lööf uppdraget att sondera förutsättningarna för en regering som skall kunna tolereras av riksdagen kommer inte att leda någon vart. Det blir bara ännu ett meningslöst slöseri med tid, men eftersom det är hon (med Liberalernas partiledare Jan Björklund hängande efter sig) som är det största hindret så känner man sig väl tvingade att trots allt ge henne ett uppdrag.

Det finns dock knappast något hon kan komma fram till som skulle kunna leda framåt i kärnfrågan – vem eller vilka som skall få bilda regering. Hennes egna alternativ har alltid varit och fortsätter att vara rena önsketänkanden, som att Miljöpartiet skulle ingå i en alliansregering eller att Socialdemokraterna skulle släppa fram borgerliga partier till makten. Under torsdagen satte partiledare Stefan Löfven (S) också stopp för den i och för sig lite långsökta tanken på att S skulle göra en Ullstenmanöver och släppa fram en mindre mittenregering, ledd av Lööf.

Vad skall då Lööf göra? Hon säger att hon vill skifta fokus till att diskutera politikens sakfrågor och vilka överenskommelser som partierna kan sluta med varandra över blockgränserna, och att det i en from förhoppning skulle kunna lösa upp regeringsfrågan. Men det är ju en rent bakvänd ordning. Du snor inte ihop stora breda politiska överenskommelser på en vecka (vilket är den frist hon fått, förvisso med möjlighet till förlängning). Det är sådant vi har riksdagen och riksdagsarbetet till.

Landet måste regeras. Det är en regerings uppgift att sedan lägga förslag i riksdagen där de sedan skall behandlas för att man skall kunna fatta beslut. Det sker i riksdagen. Det är hela grunden för vår parlamentarism. Endast om riksdagen domineras av ett parti eller ett block blir det mer viktigt med vad regeringspartierna bestämt sig för. Men den situationen har vi inte. Vi har oklara majoritetsförhållanden och det innebär per automatik att makten förskjuts tillbaka där den faktiskt hör hemma – i riksdagen. "It's a feature, not a bug" som uttrycket heter på engelska, och med det menas att inte är något fel eller misstag, utan att det är utformat för att det skall vara så.

De överenskommelser som måste till är en ständigt pågående process under hela mandatperioden. De kan man inte göra innan man tillsätter en regering. En regering är snarast en förutsättning för att sådana processer kan komma i gång, så att man har något att utgå ifrån.

Lööfs resonemang nu är ännu ett tydligt bevis på att hon (och andra) är missnöjda med valutgången, med hur väljarna röstat, och därför agerar för att det inte skall ha så stor betydelse. För då måste man ju ta hänsyn till att Sverigedemokraterna finns. Det är inget än samma anda som frambringade decemberöverenskommelsen. Man underkänner valet och är missnöjda med den ökade makt det innebär för riksdagen, och vill därför kringgå den. Det är synd att man låter henne hållas därvidlag.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.