Förlusten av representanthuset var därför den enda dåliga nyheten för Trump, som istället kan glädjas åt framgångar i senaten, skriver Anders W Edwardsson.
Att utse vinnare och förlorare efter förra tisdagens mellanårsval i USA är lätt. Detta kräver dock kunskap om hur landet fungerar politiskt och viss professionalism, vilket svenska reportrar som vanligt visat sig sakna. De har istället som alltid låtit sitt förakt för republikanerna och Donald Trump styra rapporteringen och beskrivit valet som en stor seger för demokraterna.
Låt oss börja med republikanernas förluster i representanthuset. Presidentens parti förlorar nästan alltid röster i mellanårsval, men förlusten i år blev mindre än exempelvis 2010 när Obama genomled närapå dubbelt så stora förluster. Republikanerna kan därför ta tillbaka makten redan 2020, när Trump – som blir allt populärare – kommer att ställa upp för omval och dra många röster.
Fram tills dess kommer demokraterna heller inte kunna göra mycket. Att bara styra en av kongressens två kammare är som att köra bil på två hjul då Trump kan stoppa förslag han inte gillar med sin vetopenna. Men, demokraterna kommer ändå att kunna ställa till trassel genom att fortsätta utreda det så kallade rysspåret, om att Trump skulle ha fått hjälp av Vladimir Putin att vinna valet 2016. Inga bevis finns dock för detta och i torsdags (8/11) kom signaler om att hela utredningen snart kan läggas ner. Dessutom är folk i gemen sedan länge dödströtta på tjafset om denna icke-affär.
Förlusten av representanthuset var därför den enda dåliga nyheten för Trump, som istället kan glädjas åt framgångar i senaten. Som kongressens ”överhus” är detta den viktigaste kammaren då senatorer bland annat tillsammans med presidenten styr landets utrikespolitik. De utser också domare till Högsta domstolen som kan ogiltigförklara lagar som anses bryta mot konstitution.
I Högsta domstolen råder redan i dag konservativ majoritet och då två av de tre kvarvarande liberala domarna snart kan dö eller avgå på grund av hög ålder kan Trump de två kommande åren få tillsätta ännu fler konservativa. Och då domare väljs på livstid kan han därmed påverka politiken långt in i framtiden.
Den stora förloraren i tisdagens val blev därför de professionella Trumphatarna. Och då menar jag inte främst de tokar som dagligen skriker på gator och torg mot precis allt han gör, utan högt uppsatta figurer. Bland dessa finns multimiljardärerna George Soros och Michael Bloomberg, som ogillar Trump för att han vill begränsa invandringen och avskaffa för USA ofördelaktiga handelsavtal och öste därför in tiotals miljoner dollar i valrörelsen, men många av deras kandidater förlorade ändå. Så gjorde förresten också de fyra demokratiska kandidater som förre presidenten Obama aktivt kampanjade för.
Två andra grupper som också fick ta stryk i tisdags återfinns inom Trumps eget parti. För även om han är omåttligt populär bland partiets gräsrötter så har små grupper av republikaner fortsatt motarbeta honom. Dels partiets mittenfalang, som tycker att han står för långt till höger och/eller är för burdus. Och dels de så kallade neokonservativa, som ogillar hans realistiska utrikespolitik som bland annat säger nej till fler försök att införa demokrati i korrupta tredje världen-länder som Afghanistan.
Av dessa två grupper blev den första i tisdags nästan helt utplånad då det främst var mittenrepublikaner förlorade sina platser i representanthuset. Och då Trumps interna position med detta stärkts kommer även de neokonservativa att förlora mycket av den makt de haft tidigare under presidenter som George W Bush, vilket bland annat ledde till Irakkriget 2003.
Förlorare blev också ”gammelmedia”. Media är i USA liksom i Sverige vänsterbliven och nästan alla stora tidningar och tv-bolag ger rutinmässigt republikaner ofördelaktig nyhetsbevakning. Sedan 2016 har inte minst CNN öppet motarbetat Trump och många var därför säkra på att republikanerna skulle förlora makten i både representanthuset och senaten. Men, då det nu inte blev så tvingas media nu inse att deras en gång enorma politiska makt är borta då många väljare helt enkelt inte längre bryr sig om vad journalisterna tycker.
Sammanfattningsvis kan därför konstateras att årets val hade många både vinnare och förlorare och att Trump tillhör de förra. Vilket är vad som långsiktigt räknas. I samma stund som vallokalerna stängde i tisdags kväll påbörjades nämligen presidentvalet 2020. Och vad svenska journalister än tycker om Trump kan man konstatera att han inför denna kraftmätning i dag står starkare än någonsin.
Anders W Edwardsson
Historiker och statsvetare