Klimatkrisen är fortfarande en obekväm sanning

Debatt
PUBLICERAD:
I sin bok ”Scener ur hjärtat” skriver Malena Ernman (bilden) om klimatkrisen. Hon både förklarar krisen och pekar ut lösningen till den. Lösningen till krisen är krisen i sig, skriver Hanna Williams och Julia Gullö.
Foto: Claudio Bresciani / TT
I dag bråkar de över vems skattepolitik som kommer drivas i Sverige under de kommande fyra åren. Som att skattepolitik spelar någon roll när jorden brinner, skriver Hanna Williams och Julia Gullö.

Att möta obekväma sanningar är aldrig lätt. Som människor lever vi ofta hellre i en bekväm lögn än möter sanningar som gör oss obekväma - särskilt om dessa sanningar handlar om oss själva. Dagens sanning som vi förmodligen inte vill höra, men som vi behöver höra, handlar om klimatet. Den handlar om oss människor och hur vi lever.

Vi lever mitt i en kris, en klimatkris. Möjligen den största krisen i mänsklighetens historia. Något som ni säkert har hört eller läst om, men som ni inte riktigt tagit in. För hade ni tagit in allvaret i klimatkrisen så hade ni inte kunnat fortsätta som förut. Nu kommer vi förklara sanningen igen, utan att linda in den i någon förskönad version.

Sanningen är att vi har tio år, kanske tolv, på oss att halvera våra utsläpp om vi ska ha en chans att undvika en total klimatkatastrof – i dag färdas vi i rasande fart rakt mot den. Om vi misslyckas väntar en rad grava konsekvenser för planeten och för mänskligheten. Temperaturen kommer att stiga, isarna smälta, vattennivåerna höjas och djurarter dö ut. I värmen kommer också grundvattnet sina, människor kommer dö i svält och värmeslag, och redan nu har människor behövt börja fly från platser som är på väg att bli obeboeliga.

Sedan 2015 har vi haft en flyktingkris. Alla som oroat sig över hur “ohanterlig” den krisen har varit verkar dock inte intresserade av att förhindra nästa flyktingkris, den som väntar om vi inte hindrar den globala uppvärmningen. Sammantaget innebär allt detta att vi riskerar en samhällskollaps till följd av våra utsläpp.

Klimatkrisen är på allvar. Den skada vi orsakar vår planet kan snart inte göras ogjord. Snart är det för sent att rädda jorden – och oss själva. Att konstatera detta är inte skrämselpropaganda, det är fakta. När det kommer till klimathotet behövs det nämligen inga skrämseltaktiker, för verkligheten är skrämmande nog i sig.

Det är också skrämmande hur lite de flesta politiker verkar bry sig om krisen. Hur lite utrymme våra ledare ger det största hotet mot mänskligheten. I dag bråkar de över vems skattepolitik som kommer drivas i Sverige under de kommande fyra åren. Som att skattepolitik spelar någon roll när jorden brinner. När planeten brinner har vi inte råd att frånsäga oss ansvar.

Politikerna har inte råd att låtsas som att Sverige inte har ett ansvar för världens utveckling. Vi som individer har inte råd att låtsas som att allt är politikernas ansvar heller. Vi kan inte lägga ansvaret av att lösa mänsklighetens största kris på någon annan än oss själva. Krisen är här och nu. Lösningen måste vara här och nu. Som en del av människosläktet är det nu vårt ansvar att lösa krisen.

I sin bok ”Scener ur hjärtat” skriver Malena Ernman om klimatkrisen. Hon både förklarar krisen och pekar ut lösningen till den. Lösningen till krisen är krisen i sig. För i krissituationer får människor superkrafter. När allting är på väg åt ärligt talat, helvete, kan vi människor göra vad som helst. Det är dags att vi slutar avsäga oss ansvar för klimatkrisen. Vi måste möta den, med våra superkrafter. För om vi jobbar tillsammans, endast om vi jobbar tillsammans, har vi en chans att rädda vår planet. För vår skull och för alla som kommer efter oss.

Sanningen kan ibland vara obekväm, men hellre leva i sanningen än i en lögn. Så organisera er i kampen om klimatet. För att ni kan och för att ni måste, innan det är för sent.

Hanna Williams

Julia Gullö

Greenpeace Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.