• idag
    22 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      2.8 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    24 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    25 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Bank inom lagens råmärken

Ledare
PUBLICERAD:
Avslöjad bank.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Det stormar kring flera banker. För en tid sedan framkom att Danske bank är involverad i en gigantisk penningtvätthärva, där bankens filial i Estland utpekas som tvättmaskin för ryska kriminella nätverk.

Nordea har i närtid pekats ut som misstänkt för penningtvätt. Och nyligen har flera europeiska storbanker – däribland SEB – anklagats för att vara inblandade i systematisk skattesvindel i Tyskland. Om de olika anklagelserna stämmer är det allvarligt. Finns det i en del banker en kultur som tillåter eller i värsta fall uppmuntrar oegentligheter är det förkastligt.

Givet många bankers betydelse för de finansiella systemen är det också en förtroendefråga på samhällsnivå, inte bara något för de enskilda bolagen att komma tillrätta med. Om inte storbanker följer lagen riskerar skattemoralen och förtroendet för samhällsinstitutionernas korruptionsfrihet som helhet att minska.

Det är dock inte bara den senaste tiden som olika nivåer av upplägg kring skatter och banker har resulterat i skandalrubriker. Den så kallade Paradisläckan under 2017 är ett annat exempel, precis som Panamadokumenten som blev offentliga 2016. Och möjligen är de olika händelserna uttryck för att transparensen i samhället ökar. Teknikutvecklingen – eventuellt understödd av en förändrad inställning – kan ligga till grund för att det har inträffat flera stora läckor.

Men trots att en ökad granskning är välkommen finns det en risk att utvecklingen kan ta en oönskad vändning. Särskilt i Paradisläckan var många gånger uppläggen för att minimera skatt inte olagliga, trots det hängdes många av personerna som förekom i dokumenten ut i media.

Det är också skillnad på att avkräva banker det självklara – som att inte sälja upplägg för penningtvätt – och att avtvinga dem en sorts sanitär funktion. Det bör således finnas en gräns för vilket ansvar bankerna skall begäras ha för sina kunders göromål.

Nyligen blev det en nyhet av Handelsbankens syn på kontroll av kunder. I ett tillspetsat citat från en person på bankens pressavdelning sades Handelsbanken inte lägga sig i vad kunderna köper, vare sig det var smågodis, heroin eller något än värre (SvD 15/10). Det i den här texten delvis censurerade uttalandet var direkt olämpligt, men det grundades på ett rimligt resonemang. Det handlar om att utgångspunkten bör vara att bankerna inte lägger sig i vad kunderna gör med sina pengar.

Skall bankerna i allt större utsträckning börja avkrävas ansvar för vad enskilda gör med sina egna pengar betyder det att banktjänstemän måste börja granska vad kunderna gör. Det vore att inkräkta på den personliga integriteten. I viss mån kan en sådan förändring även sägas förflytta ansvaret för brott från enskilda individer till banker, som även ges en utökad rättsvårdande roll.

Att bankerna granskas är bra – särskilt när det framstår som att det finns allvarliga oegentligheter. Det gäller dock att undvika att den positiva utvecklingen mot ökad transparens slår över och resulterar i ett krav på banker att övervaka kundernas alla göromål.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.