Inte ända in i kaklet för Ulf Kristersson

Ledare
PUBLICERAD:
Svårt för Kristersson att simma.
Foto: Dieu Nalio Chery/AP
Proppen ur. Om moderatledaren Ulf Kristersson inte lyckas bli vald till statsminister på onsdag så beror det inte på att han kört ända in i det utlovade kaklet. Det beror på att Centerpartiet och Liberalerna då har tömt bassängen innan han ens hann fram. Då blir det på deras ansvar att alliansen också formellt spräcks.

Under måndagen kom det väntade beskedet från talmannen Andreas Norlén (M) att han inför kammaren lägger fram Ulf Kristersson för omröstning om att bli Sveriges nästa statsminister, för en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. På onsdag vid klockan nio har då riksdagsledamöterna att ta ställning till att säga ja eller nej till honom, eller att avstå. Då vi har så kallad negativ parlamentarism i Sverige så räcker det med att han inte få en aktiv majoritet (175 röster eller fler) mot sig för att han får bilda regering.

Därmed borde det vara klart, men det fullständigt häpnadsväckande lär inträffa att C och L aktivt kommer att trycka på nej-knappen – för den man som de ändå sagt vara deras statsministerkandidat. Detta för att de är rädda för att ett helt annat parti – Sverigedemokraterna – kommer att rösta för eller lägga ned sina röster. Därmed skulle Kristerssons presumtiva regering i deras ögon vara besmittad. Att deras eget avsättande av Stefan Löfven (S) med SD:s hjälp – och en rad andra frågor under den förra mandatperioden – inte var besmittat på liknande sätt tillhör våra nutida politiska gåtor.

Allt har nog redan sagts om hela den här bisarra cirkusen, och C och L har bara bitit sig ännu fast i sina egna hemmasnickrade orimligheter. Men de skall veta att om – och allt tyder på det – de röstar nej på onsdag så har de definitivt gjort slut på det som är kvar av alliansen. Att rösta nej till Kristersson är att i praktiken rösta för att Stefan Löfven kan fortsätta som statsminister. Det vore faktiskt exempellöst. 2014 så lade de ned sina röster och släppte därmed fram Löfvens rödgröna regering. 2018 tänker de rösta nej till Kristersson.

Centerns partisekreterare Michael Arthursson sade att detta är första gången två borgerliga partier vill bilda regering utan de andra två. Men det är ju snarare det omvända som gäller. Det är dessa andra två som inte vill sitta i en regering med de andra. Kraven för C och L att sitta i en regering är så högt och orealistiskt ställda att de inte borde förvånas över att M och KD vill försöka själva. Alternativet är som sagt att Löfven och S får fortsätta.

Hittills har M och KD haft anmärkningsvärt hög tolerans gentemot C och L, men efter onsdagen borde det vara slut med det. Det vore ett monumentalt svek, en gigantisk uppvisning i illojalitet som inte ens är rationellt grundad. Väljarnas tålamod med politiken kommer att tryta än mer. Enligt en Sifo-mätning så vill tre fjärdedelar av de borgerliga väljarna att Kristersson nu får bilda regering, även en övervägande del inom L. Det är bara C-väljarna som är mot. Vad de är för kan man ju undra.

Det förtjänar att upprepas. De egna förslagen blir inte sämre för att andra röstar för dem, även om det råkar vara Sverigedemokrater. Och har du bara tillräcklig integritet och omdöme så ändrar du inte dina grundläggande värderingar eller åsikter bara för att du i ett antal sakfrågor tycker lika som några andra du inte tror delar dina grundvärderingar. Svårare än så borde det inte vara.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.