Ett fritt och demokratiskt Kina på Taiwan

Signerat
PUBLICERAD:
President Tsai Ing-wen håller sitt tal på nationaldagen 10/10 i Taipei.
Foto: Chiang Ying-ying
Taiwan. Alla talar om Kina, och menar då det stora landet på fastlandet. Men det finns ett annat, och bättre, Kina på en ö tvärs över sundet, som tyvärr ofta blir bortglömt i debatten.

I oktober firade republiken Kina (som den formellt heter) sin 107:e födelsedag. Det var den 10 oktober 1911 som resningen mot det gamla kejsardömet inleddes. När den kommunistiska folkrepubliken utropades 1949 flydde den gamla nationalistregeringen med Chiang Kai-shek i spetsen till Taiwan, för att därifrån formellt göra anspråk på att vara republiken Kinas fortsättning.

Det är därför det finns två Kina som båda gör anspråk på att representera hela Kina. Därför går det inte heller för andra länder att erkänna båda. Man måste välja sida, och länge så backades Taiwan upp men i dag är skaran av länder som erkänner Taiwan nere på 17 stycken. Det finns dock stort stöd för Taiwan även hos många som egentligen inte erkänner landet. Framförallt så utövar Fastlandskina stora påtryckningar för att isolera Taiwan, som de ser som en provins.

Presidentpalatsets mottagningshall.
Foto: Henrik L Barvå

Läget kompliceras av att det även i Taiwan råder delade meningar om hur man skall förhålla sig till den här problematiken. Länge var landet en diktatur styrt av Chiang Kai-shek och nationalistpartiet Kuomintang (KMT), som gjorde anspråk på att representera också det fastland där Mao Tse-tungs kommunister då härjade som värst. Men på 1990-talet blev Taiwan en demokrati och sedan dess har makten skiftat mellan KMT och det demokratiska progressiva partiet (DPP). Den stora skiljelinjen är synen på självständighet.

DPP drev åtminstone tidigare linjen att Taiwan borde förklara sig självständigt. I praktiken är de ju redan det, men en självständighetsförklaring skulle innebära att man klippte banden med fastlandet och blev sin egen. Eftersom Peking anser sig ha överhöghet över ön så är detta en syn som inte tas väl emot där. DPP har nu tonat ned den retoriken och eftersträvar istället ett stabilt status quo. KMT vill däremot av historiska skäl behålla banden och anspråken på fastlandet, och paradoxalt brukar därför KMT komma bättre överens med sina historiska fiender i Kommunistkina.

I dag styrs Taiwan åter av DPP, och den kvinnliga presidenten heter Tsai Ing-wen. Under de två år hon och hennes parti har suttit vid makten så har tonen mellan de båda Kina hårdnat, mest beroende på Peking. Folkrepubliken har inlett en aggressiv diplomatisk offensiv som hittills fått fem länder att bryta med Taiwan sedan Tsai tillträtt. Ofta är det små och fattigare länder som erkänner Taiwan (och får bistånd därifrån) men Kina försöker ständigt bjuda över, men binder sedan dessa länder till ett olyckligt beroende.

Under nationaldagsfirandet i huvudstaden Taipei, som undertecknad hade förmånen att bevista, så angrep president Tsai denna kinesiska politik för att den bland annat skadar förbindelserna över sundet och hotar freden och stabiliteten i området. Det var faktiskt ovanligt hårt och rakt på sak, men också motiverat. För Taiwans del så sade Tsai att de inte tänkte handla överilat eller eskalera konflikten, men att de inte heller tänkte offra sitt självbestämmande.

Taiwans styrka är dess uthållighet och målet är att göra sig oumbärligt i världen. För att stärka den nationella säkerheten så driver man på för vad som kallas värdebaserad diplomati, där man försvarar frihet, demokrati och marknadsekonomi. Detta ger sympatier och stöd från länder som Förenta Staterna och Japan, men också Europaparlamentet nämndes i Tsais tal. Taiwan skall vara en fyrbåk, en förebild för de som kämpar för demokrati i Hongkong och på fastlandet, avslutade hon också med. Men taiwaneserna är inte naiva, militär upprustning står också på programmet, och försvarsbudgeten räknas upp årligen.

Under nationaldagsmottagningen på kvällen så märktes också en stor utländsk närvaro. Det må vara få länder som erkänner Taiwan, men det finns alltid representanter som i praktiken fungerar som ambassadörer. Sverige har just skickat dit Håkan Jevrell, som tidigare bland annat varit statssekreterare på försvarsdepartementet, en klar uppgradering av representationen, och en tydlig svensk signal på hur viktigt vi ser på förbindelserna med Taiwan. Och han är inte ensam.

Undertecknad i väntan på presidentmottagningen.
Foto: Duncan Bartlett

Även om Kommunistkina gör allt för att försöka isolera Taiwan så måste vi andra göra vad vi kan för att stödja det andra och friare Kina som finns i Taiwan.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.