Stina Bergström om livet efter riksdagen

Stina Bergström tvingades lämna riksdagen efter valet när Miljöpartiet miste sitt mandat på Värmlandsbänken. Men hon har inga planer på att överge politiken.

– Jag vill gärna fortsätta på något sätt, som förtroendevald eller tjänsteman, förklarar hon.

Den 7 november fyller hon 60 år.

Stina Bergström är nyss hemkommen efter en 18 dagars tågluff i Europa tillsammans med en gymnasiekompis.

– Vi har länge pratat om att tågluffa och hade bestämt att om jag inte kom in i riksdagen så skulle vi göra det. Hon hade faktiskt tagit ledigt på vinst och förlust!

Tiden för förberedelse var minimal.

– Mycket planerade vi längs resans gång.

Vilka länder besökte ni?

– Vi var i norra och södra Italien och vandrade och så tittade vi på Pompeji, det är en dröm jag haft. Neapel tyckte jag också var väldigt spännande. Sedan hann vi med Venedig innan regnet och så besökte vi Prag och Berlin. Det var en fantastisk resa. Det är ännu roligare att tågluffa när man är snart 60 än det var när man var 20.

Vad ska du göra nu?

– Det har varit väldigt skönt att vara ledig och fundera på det, vad man vill göra. Jag vill gärna fortsätta att jobba med politik på något sätt, som förtroendevald eller tjänsteman. Sedan är jag ju tjänstledig till årsskiftet från Karlstads universitet så jag ska ringa dem och se hur jag ska göra. Jag har lite olika funderingar och trådar som är ute.

Men det är politiken som är huvudspåret?

– Ja, det får jag nog säga. Det börjar bli klart i Värmland men på riksplanet är inte posterna fördelade. En tanke är att jobba för Miljöpartiet centralt i Stockholm.

Du har suttit i riksdagen under två mandatperioder. Hur kändes det när du förstod att det inte skulle bli en tredje?

– Jag var förberedd på det. Värmland är en rätt liten valkrets så jag har ju suttit på ett utjämningsmandat. Jag har åkt ut och in i riksdagen under valnatten både 2010 och 2014 så det var inte oväntat. Men jag hade gärna varit kvar en mandatperiod till. Men det kostar på också, det är tufft att sitta i riksdagen.

– Min gamla faster som är 96 år tycker det är väldigt roligt att jag suttit i riksdagen men när jag träffade på henne efteråt sade hon "grattis till friheten". Lite så är det, man kan göra andra saker.

Stina Bergström är född i Uppsala. Hon träffade sin sambo när hon läste till kulturvetare i Göteborg. De flyttade till Värmland och sedan 20 år tillbaka bor de i Högboda som är hans hembygd.

Var dina föräldrar engagerade politiskt?

– Min pappa var jurist och väldigt delaktig i samhällsdebatten, men han var inte partipolitiskt aktiv. Men diskussionerna hemifrån är en bit som jag har med mig.

Stina Bergströms väg till politiken har gått via miljö-, freds- och kvinnorörelsen. Hon var nästan 40 år när hon blev medlem i Miljöpartiet.

Vad fick dig att ta steget in i politiken?

– Jag var engagerad i Karlstad i det som då hette Miljöförbundet Karlstad. Vi demonstrerade och protesterade för en bilfri innerstad bland annat. Vi hade en plan på hur stan skulle se ut och det roliga är att det börjar se ut så nu. Då hörde flera partier av sig, bland annat Miljöpartiet, och ville att jag skulle ställa upp. En kvinna i partiet, Karin Bergström, sade att "det är ju bra att du skrivet debattartiklar och delar ut flygblad men om du går med i ett parti kan du vara med och förändra inifrån."

Stina Bergström gick med i Miljöpartiet vid valet 1998.

– Då gick MP med i det första majoritetsstyret med S och V i Karlstad. Jag var med och sydde ihop det. Jag satt i kollektivtrafiknämnden då och det visade sig rätt snabbt att det gick att påverka. Kollektivtrafik är en av mina hjärtefrågor.

En annan är skogen. Hur vi skyddar och bevarar regnskogen och våra sista urskogar från att bli skövlade. Stina Bergström och hennes man är själva skogsägare.

– V har ställt om och slutat med kalhyggesskogsbruk. Vi har fått en ny plan och ska bedriva kontinuitetsskogsbruk när vi gör avverkningarna, säger hon.

Hon brinner också för jämställdhetsfrågor.

– Det är jätteviktigt med allt från föräldraförsäkring till att jag är en stark motståndare till surrogatmödraskap. Sedan är det ju miljöfrågorna med allt ifrån kemikalier i vår vardag till försurningsproblematik.

Har ni plastbantat hemma?

– Absolut. Vi har gjort det kontinuerligt. Vi har ett gammalt hus som vi har renoverat och byggt ut och tagit bort nästan alla plastmattor och lagt in trägolv. I köket byter jag ut plastburkar mot rostfritt och glas.

Hon är glad för att hon som ledamot i miljö- och jordbruksutskottet kunde förverkliga Miljöpartiets viktigaste vallöfte 2014.

– Jag var med och förhandlade fram en klimatlag och de gemensamma utsläppsmålen för Sverige. År 2045 ska det vara netto nollutsläpp. Jag har också drivit igenom de ökade satsningarna på skydd av skog och annan värdefull natur.

Men i klimatlagen är inte de utsläpp som vår konsumtion bidrar med utomlands inräknade?

– Det fick vi inte igenom i förhandlingen, men nu har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att titta på hur man kan mäta utsläppen och en redovisning är på gång. Det är en början.

Hur gör du själv?

– Jag försöker tänka på hur jag konsumerar. En av utmaningarna i Sverige är trafiken eftersom vi bor i ett glesbefolkat land. Jag bor ju på landet och behöver ha bil. Jag försöker åka så mycket kollektivt som det går, men jag måste ändå ta mig till stationen.

Hur känns det att fylla 60?

– Bra. Det är härligt att bli äldre, det har jag tyckt ända sedan jag fyllde 50. Det är ett nytt kapitel. Nu är mina barn stora och jag väntar mitt första barnbarn. Det är jättehäftigt. Man har ju alla åldrar i sig. Det är mycket som man inte oroar sig för som förr. Man kan ta det lugnare och njuta av saker. Sedan är jag tacksam för att jag får vara frisk.

Har du tomt i kalendern?

– Fram tills nu har jag haft fullt upp. Jag satt i Nordiska rådet och var borta på Grönland direkt efter valet, sedan skulle jag rensa och flytta ur mitt riksdagsrum. Det tog tid. Och nu har jag tågluffat.

Hur ska du fira?