• idag
    3 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 juli
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 juli
    19°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Värna det nordiska samarbetet

Ledare
PUBLICERAD:
Presskonferens med de nordiska statsministrarna, från vänster: Stefan Löfven (Sverige), Katrín Jakobsdóttir (Island), Lars Løkke Rasmussen (Danmark), Juha Sipilä (Finland) och Erna Solberg (Norge).
Foto: Heiko Junge/NTB Scanpix/TT
När Nordiska rådet den 30 oktober till 1 november samlades för sin 70:e session stod bland annat fri rörlighet och lagstiftningssamarbete i fokus. På plats i Oslo träffas de 87 rådsmedlemmarna samt de fem ländernas regeringschefer och flera andra ministrar. Även om länderna samarbetar på en mängd andra sätt är Nordiska rådet en utmärkt arena för att diskutera utbytet i sin helhet.

De gemensamma nämnarna är många, men vilka roller de valt att spela internationellt skiljer sig ändå åt. Till exempel är Sverige, Danmark och Finland med i EU, medan Norge och Island står utanför. Norge, Island och Danmark är i sin tur med i Nato, till skillnad från Sverige och Finland. Det finns således en övergripande vilja att delta i och påverka världspolitiken, även om den tar sig olika uttryck. Det nordiska samarbetet torde dock vara minst kontroversiellt, i Sverige såväl som i de andra länderna.

Vid sidan av stora kulturella likheter är den direkta geografiska närheten i sig anledning att ha ett nordiskt samarbete. Vad som händer och beslutas i ett land påverkar ofta de andra. Därför kan länderna med fördel sträva efter harmonierad lagstiftning och ett kontinuerligt utbyte av kunskap. På årets sessions första dag beslutades till exempel om ett nytt samarbetsprogram för integration, där länderna kan lära av varandra.

2017 lades ett förslag om fördjupat nordiskt försvarssamarbete av den konservativa gruppen, vilket godkändes av Nordiska rådets presidium. Detta skulle skänka mer tyngd till Nordiska rådet som sådant, och onekligen fördelaktigt för alla, men framförallt för Sverige och Finland som inte kan räkna med hjälp från Nato. Situationen blir således ojämlik länderna emellan, eftersom de nordiska Natoländerna inte har lika stort behov av hjälp.

Vid sidan av de politiska besluten finns dock det kanske största nordiska samspelet inte på statlig nivå, utan i form av medborgarna och företagen. Pendlingen över gränserna, för att besöka, studera, handla eller jobba, är i dag omfattande och skapar starka personliga band till platser och människor. Detta tar vi för givet, trots att de nordiska länderna har en historia av stridigheter och ockupation. Sverige och Danmark har till exempel varit allt annat än goda grannar historiskt.

Den nordiska gemenskapen får dock inte hindra oss från att se likheter även i andra länder. Historiskt sett borde även Estland vara en kandidat till att ingå i samarbetet. Bland annat eftersom landet länge var svenskt och det estniska språket tillhör samma språkstam som finskan, till skillnad från de andra baltiska länderna. Estland i Nordiska rådet är således ingen radikal idé. Ett nordiskt samarbete bygger på likheter, men det behöver inte nödvändigtvis vara förbehållet enbart de fem nuvarande länderna.