Angela Merkel är ett avskräckande exempel

Ledare
PUBLICERAD:
Angela Merkels tid är förbi.
Foto: Kay Nietfeld/DPA via AP
Tyskland brukar ibland hållas fram som ett politiskt föredöme i Sverige. Där har de stora partierna SPD och CDU ofta samregerat och enligt vissa skulle det vara en modell även för vårt land. Men därvidlag är Tyskland snarare ett avskräckande exempel.

Den tyska förbundskanslern Angela Merkel tar konsekvenserna av helgens valkatastrof i delstaten Hessen och låter meddela att hon avgår som ledare för kristdemokratiska CDU. Hon fortsätter dock som regeringschef mandatperioden ut, men det är ändå tydligt att hon förbereder sin politiska sorti. Och det är nog lika bra. Merkel har under många år egentligen gått på övertid och förlamat politiken inte bara i sitt hemland.

Delstatsvalet i Hessen ledde till en kraftig tillbakagång för socialdemokratiska SPD och kristdemokratiska CDU, som båda tappade en tredjedel av sina väljare. Ett liknande resultat gavs i Bayern för några veckor sedan, där CDU:s bayerska systerparti CSU förlorade 10 procentenheter och SPD halverades och nu bara ligger på en femteplats. De tyska väljarna har tydligt straffat regeringspartierna i den storkoalition som sitter i Berlin. Och det är fullt begripligt.

Storkoalitionen, eller Groko som den ibland kallas, ligger som en våt filt över tysk politik. Regeringen är trött och håglös, utan någon vidare reformagenda. Det är inte så konstigt att det är svårt att driva en offensiv politik när de två stora partierna till höger och vänster skall försöka enas om något. Istället så är det andra partier som växt, som det tyska miljöpartiet De gröna och nationalpopulistiska Alternativ för Tyskland (AfD), som en del vill kalla extremt och främlingsfientligt.

Angela Merkel har också som person varit en mittengestalt. Inte för inte så använder hennes CDU termen Die Mitte om sig själva. Det leder till en utsuddad profil även om CDU i ärlighetens namn aldrig varit ett alltför tydligt högerparti. Hon må ha suttit länge som förbundskansler men har mest ägnat sig åt förvaltande. De stora strukturreformer som hon och Tyskland skördat frukterna av drevs faktiskt igenom av den annars utskällde företrädaren Gerhard Schröder från SPD.

Till hennes politiska arv måste också den ansvarslösa asylpolitiken 2015 ses. "Wir schaffen das", sade hon då, men nej, de klarade inte det och det har drabbat hela Europa. Även den halsstarriga energipolitiken ("Energiewende") kommer att betinga ett högt pris när man stänger kärnkraftverk och tvingas använda mer kol. Egentligen är det märkligt att hon haft ett så gott rykte i världen. Merkel är tvärtom ett varnade exempel på hur det kan gå när man inte har någon klar politik. Och när man väl har det så är det fel politik, som just under migrationskrisen och i energifrågan.

Storkoalitionen har också tagit en ände med förskräckelse. Nu tvingar det tyska valsystemet ibland fram en sådan, med sitt krav på att en regering måste ha förbundsdagens aktiva stöd. I Sverige räcker det med att en regering tolereras, även om det kan räcka för att blockera en regeringsbildning, men det beror då på andra saker. De som drömmer om att Socialdemokraterna och Moderaterna skulle sätta sig ner och regera landet tillsammans bör titta på hur det ser ut i vårt södra grannland. Inte mycket skulle bli gjort och ytterlighetspartierna, som då kunde hävda att de var den enda verkliga oppositionen, skulle istället gå framåt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.