I förra veckan presenterade Moderaterna sina nya toppnamn inför valet till Europaparlamentet nästa år. Även om det sades att behovet av förnyelse var stort för att höja partiets röstetal så var det en tämligen färglös skara toppkandidater som lanserades.
Moderaterna har en självbild av att vara det stora Europapartiet i svensk politik, och det har de haft ända sedan de länge och i motvind kämpade för att Sverige skulle gå med i dåvarande EG. Men både EG och M har förändrats, och Moderaterna har inte gjort särskilt väl ifrån sig vid valen till Europaparlamentet de senaste gångerna. 2014 fick de förhållandevis usla 14 procent, trots att partiet i riksdagsvalet samma år kammade hem 23 procent.
Det är huvudanledningen till att nomineringskommittén nu vill förändra listan, även om dess sammansättning tyder på andra bevekelsegrunder. De gamla veteranerna Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner har meddelat att de inte ställer upp för omval, men även Anna Maria Corazza Bildt finns inte med på den nya listan. Och den petningen har retat upp inte bara henne utan många andra moderater, som nu driver en förmodligen utsiktslös kampanj för att få med henne igen.
Även om det inte har gått så bra för M i Europavalen så har det gått desto bättre för Corazza Bildt, som varit en veritabel kryssmagnet. Vid valet 2009 kryssade hon in sig men även vid valet 2014 fick hon i särklass flest personkryss, trots tredjeplaceringen på listan. Nu är man uppenbarligen rädd för att hon skall lyckas med samma sak igen, och därmed mota bort någon av de andra som partiet tänkt belöna istället.
Ingen kan anklaga vare sig Corazza Bildt eller Hökmark och Fjellner för att vara färglösa, men den nya skaran går mer i grått, och ger snarare intrycket av att man vill belöna lång och trogen tjänst. Tomas Tobé är före detta partisekreterare och skulle heller inte komma i fråga för en eventuell ministerpost, trots att han är rättspolitisk talesman. Jessica Polfjärd petades från posten som gruppledare. Ingen av dem lär vara överdrivet känd av den breda allmänheten. Det är heller inte de andra namnen Jörgen Warborn, riksdagsman från Halland och Arba Kokalari, tidigare internationell sekreterare för ungdomsförbundet MUF. Värmlands Christian Holm Barenfeld återfinns också en bit längre ner på listan.
Det är svårt att se hur dessa personer skall kunna bli några större röstmagneter. De nuvarande ledamöterna är kända storheter som dessutom låtit tala om sig. Hökmark och Fjellner har haft tunga uppdrag, har bred kunskap och är djupt respekterade i Europaparlamentet. Corazza Bildt må ha varit populär men har varit lite väl mycket av en frifräsare. Många har ifrågasatt om hon ens driver moderat politik, utan snarare Corazza Bildt-politik, vad det nu är.
I alla händelser kommer kompetensförlusten att bli stor i den moderata delegationen. Det är kanske också ett tecken på hur vilsna M är i Europapolitiken. Rollen som frejdigt EU-bejakande parti går inte hem längre. EU har förändrats i för mycket överstatlig riktning för det. Dessutom är det en roll som passar Liberalerna bättre. Men några regelrätta skeptiker är man inte heller. Det får Vänstern och Sverigedemokraterna sköta. Då blir det svårt att uppbåda någon entusiasm för en "å ena sidan, å andra sidan"-linje. Icke desto mindre är det en roll som måste fyllas. Synd bara att man då väljer så profillösa kandidater.