Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Fake news om höstsalongen

PUBLICERAD:

Svar till insändaren från “Besviken besökare” den 27 oktober

Det är alltid roligt att höra synpunkter på Värmlands konstförenings höstsalong, men mindre roligt att behöva bemöta helt felaktiga påståenden. Lördagens insändare innehåller flera sådana.

Vernissage för höstsalongen 2018.
Foto: Magnus Carlsson

Från Värmlands konstförenings start 1936 var höstsalongerna enbart avsedda för medlemmar i föreningens konstnärssektion, sedermera självständiga Värmlands konstnärsförbund – en logisk följd av de två föreningarnas delvis gemensamma historia. För dem som inte vet: Konstnärsförbundet är en sammanslutning av mer eller mindre professionella konstnärer, invalda på basis av utbildning och/eller dokumenterad verksamhet. Värmlands konstförening är en form av fan-klubb, som stöttar konstnärerna med utställningar, konstinköp (till ett medlemslotteri) samt stipendier.

Konstnärsförbundarna själva vill emellertid att vissa höstsalonger öppnas även för andra sökande, detta för tillförsel av ”nytt blod” i det värmländska konstlivet. Så sker alltså med oregelbundenhet, inte vartannat år som insändarskribenten påstår. Det senaste decenniet har salongerna varit ”öppna” åren 2010, 2013, 2014, 2015, 2016 och nu 2018.

Öppna salonger innebär en möjlighet för alla som bor eller har sina rötter i Värmland att lämna in högst tre verk för bedömning. Bedömningen görs av en av konstföreningen inbjuden juryperson: en konstnär med erfarenhet av undervisning och helst också tidigare juryarbete men utan tidigare bekantskap med Värmlands konstnärer. Hon eller han har således inga förutfattade meningar, vet inte vilka som är medlemmar i konstnärsförbundet, vet inte vilka som förekommit i tidigare salonger. Jurypersonens enda uppgift är att utgå från egen kunskap och känsla. Årets jurykvinna, Christina Skårud från Göteborg, beskriver på ett målande vis i utställningskatalogen (som även kan läsas på www.varmlandskonstforening.se) hur hon tänkt med sitt urval.

En sak blev vi alla i konstföreningens styrelse överraskade av, när hon var klar med sitt arbete: det stora antalet för oss nya konstnärsnamn. Desto mer förvånande att ”Besviken besökare” kände igen i stort sett alla.

Hur många av de invalda utställarna som tillhör Värmlands konstnärsförbund kan vem som vill undersöka, genom att jämföra namnen i utställningskatalogen med konstnärsförbundets medlemsförteckning på www.varmlandskonstnarsforbund.se. Jag räknar till 54 av 96 utställare. 42 har med andra ord kommit in via den öppna slussen. Vid den förra öppna salongen, i Arvika 2016, var 69 av de 124 antagna konstnärerna medlemmar i konstnärsförbundet.

Men visst: ett antal utställare, som inte är medlemmar i förbundet, har övertygat flera jurypersoner med sina verk och därmed återkommit i flera av de öppna salongerna. Faktum kvarstår att ovanligt många namn är okända för oss i styrelsen, och vi har ändå många års samlad kunskap om konstlivet på vår hemmaplan att falla tillbaka på.

Tilläggas ska att ett inte oväsentligt antal medlemmar i konstnärsförbundet hamnade utanför jurypersonens lista i år – ett konstnärsförbund som sammanfattningsvis inte har något som helst med urvalet att göra. Att kalla höstalongen för ”en utställning i klubben för inbördes beundran” är alltså inte bara fake news utan en ren oförskämdhet mot de hårt arbetande konstnärerna.

Lena Bonnevier, vice ordförande i Värmlands konstförening