Dags att kasta in handduken, Löfven!

Ledare
PUBLICERAD:
Löfven borde få respass av Norlén.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Det här regeringsbildningsfenomenet med "sonderingar" börjar redan få ett löjes skimmer över sig. Partiledaren Stefan Löfven (S) har på en vecka inte fått mycket uträttat och positionerna är lika låsta som någonsin, och kommer att så förbli så länge det inte blir skarpt läge.

I måndags kom övergångsregeringens statsminister Stefan Löfven med sitt halvtidsbesked till riksdagens talman Andreas Norlén. Och det var sannerligen inte mycket till besked. Samtalen, som ägde rum förra tisdagen, var respektfulla och konstruktiva, sade han efteråt. Men han konstaterade också att inga positioner har förändrats och att det inte handlar om några förhandlingar. Så vad är det då som Löfven tycker varit så konstruktivt?

Det här är ju rent löjligt. Han har haft mer än en vecka på sig men ingenting har hänt. Istället för att vänta till nästa måndag borde han inse det utsiktslösa och kasta in handduken redan nu. Dessvärre så gav ju Norlén honom hela två veckor, samma tidsrymd som tidigare gavs moderatledaren Ulf Kristersson. Redan då var det för lång tid. Nu ser det ut som dessa så kallade sonderingar kan pågå precis hur länge som helst.

Löfvens mål är alltjämt att få till en blocköverskridande regering – i klartext en regering ledd av honom själv med medverkan av Centern och Liberalerna. Detta säger dessa partier dock nej till, varför de enda samtal som Löfven borde föra är för att få dessa att ändra sig. Går inte det, och det tyder det mesta på, så är allt annat meningslöst slöseri med tid. Då är det andra alternativet att Kristersson får försöka igen.

Nu förekommer det förvisso uppgifter – genom någon källa till Dagens Nyheter – om att centerledaren Annie Lööf har som mål att själv få frågan om hon inte skall kunna försöka bilda regering. Till och med den förre talmannen Per Westerberg (M) tror att hon kan få det budet. Men det vore olyckligt, för att inte tala om utmanande mot väljarna, om ett parti med bara 8,6 procent bakom sig får uppgiften att axla regeringsansvaret. Centern är förvisso ett maktparti och de skulle säkert inte tveka att gripa möjligheten. Det är bara det att Lööf sagt att hon vill ha Kristersson som statsminister, även om det bara är under vissa orealistiskt snäva förutsättningar.

I praktiken är det ändå hon och hennes parti som kommer att fälla avgörandet, och sedan dra med sig Liberalerna i släptåg. Och det enda sätt C kan fälla avgörandet är genom att svika ett av sina vallöften. De har att välja mellan höger och vänster, mellan en S- eller M-ledd regering. Det valet borde vara enkelt, givet den stora sakpolitiska enighet som finns mellan de borgerliga partierna. Men då får de acceptera att en sådan regering, vare sig de sitter med i den eller inte, lutar sig mot Sverigedemokraternas mandat.

Men för att nå dit så måste partierna fås att ta faktisk ställning, och då kan man inte dra ut på den här sonderingsprocessen i det oändliga. Talman Norlén måste senast när Löfven kommer tillbaka till honom på måndag trappa upp det hela. Då måste ett förslag till regeringsbildare, troligen Ulf Kristersson, läggas fram för kammaren. Först då kommer det att sättas ordentlig press på C och L, och även SD kommer att tvingas bekänna färg.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.