Kronor istället för procent till bönderna

Debatt
PUBLICERAD:
Det är något som är sjukt i matens väg från bonden till konsumenten och omvänt i pengarnas väg från konsumenten till bonden, skriver Patrik Ohlsson.
Foto: Lisa Olaison
Lönsamheten på gårdarna de kommande åren kommer att vara så svag att om inte priserna till bonden går upp så kommer många gårdar tvingas lägga ner, skriver Patrik Ohlsson.

“The farmer is the only man in our economy who buys everything at retail, sells everything at wholesale, and pays the freight both ways.” John F Kennedy

Bonden är den ende i vår ekonomi som köper allt till detaljhandelspris och säljer allt till grossistpris, och betalar frakten åt båda hållen. Inte mycket har ändrats i logiken de snart sextio år som gått sedan dessa ord myntades. Bonden är den som får det som blir över när resten av värdekedjan på vägen från konsumentens plånbok tagit det de vill ha.

En effekt av sommarens torka och låga skördar är högre spannmålspriser. För en limpa som i butik kostar cirka femtiofem kronor per kilo så står mjölet för en kronas höjning i bondens ände. Nu pratar bagerierna om kris och att de behöver del av krispaketet efter torkan. Hur kan en kronas höjning av råvarupriset på ett kilo bröd leda till kris för bagarn? Det är väl bara att höja priset på brödet med en krona kilot? Ingen konsument skulle ens notera höjningen.

Det är dock inte så det funkar. Handeln och grossisterna jobbar inte med kronor, de jobbar med procent. En krona mer till bonden för vetet blir kanske tio kronor mer för limpan och det tycker konsumenten, med rätta, är en orimlig höjning och försäljningen minskar och butikens nyckeltal omsättning och lönsamhet per hyllmeter/kvadratmeter sjunker, alltså vill inte butikerna höja priset och alla nedströms i värdekedjan lider.

Som en konsekvens av höga spannmålspriser så ökar även kostnaderna för bl a grisuppfödare. Lönsamheten är så pressad att den som brukar köpa smågrisar av sina specialiserade kollegor väljer att inte köpa smågrisar utan istället sälja det foder man lyckats odla i torkan. Med råttan på repet blir konsekvenserna i hela kedjan dramatiska.

Hur stort är då problemet? Ja, fyra kronor mer per kilo griskött till bonden skulle lösa situationen. Liksom med brödet så skulle inte konsumenterna höja på ögonbrynen alls med en sådan prishöjning. Återigen är problemet att höjningen i konsumentens ände inte blir fyra kronor utan kanske fyrtio. Det är något som är sjukt i matens väg från bonden till konsumenten och omvänt i pengarnas väg från konsumenten till bonden.

Enligt en enkät som Coop gjort efter torksommaren så är 70 procent av deras kunder/medlemmar beredda att betala mer för maten om pengarna hamnar hos bonden. Tack för den uppskattningen vill jag säga. Nu är det dags för Coop och dess konkurrenter, Ica, Willys med flera att gå sin mattekurs och börja räkna kronor istället för procent.

Lönsamheten på gårdarna de kommande åren kommer att vara så svag att om inte priserna till bonden går upp så kommer många gårdar tvingas lägga ner. Konsekvensen blir att svenska konsumenter inte kommer att kunna köpa de för miljön, djuren och arbetarna, schyst producerade livsmedel som svenska bönder står för, och handlarna kommer inte ha det breda utbud de tjänar sina pengar på.

Det är dags för rejäl förändring av logiken för hur konsumentens pengar ska fördelas schystare i livsmedelskedjan. Alternativet är konkurser bland gårdar, bagerier och charkfabriker med flera, tråkigare utbud, färre leverantörer att välja på, och i längden en sämre lönsamhet i handeln. Torkan har inte gjort det dyrare att mala mjölet och baka brödet, ej heller att ha det i butikshyllan i några timmar. Inget av dessa led behöver prishöjning på grund av torkan. Kronor istället för procent, hur svårt kan det vara? Sveriges schystaste matkasse, det vore något att skryta med.

Patrik Ohlsson

Ordförande, LRF Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.