EU. I en ännu inte formellt antagen rapport till EU-kommissionen så totalsågas Sveriges gränskontroller. På snart sagt varje område av betydelse blir det tummen ned. Dessa brister har dessvärre inte varit helt okända av svenska myndigheter och politiker, men måste nu åtgärdas skyndsamt.
Det är Sveriges Radios Ekoredaktion (22/10) som tagit del av den 32 sidor långa granskningsrapporten, som alltså ännu inte offentliggjorts av EU-kommissionen. På såväl övergripande strategisk som på lägre operativ nivå måste ansvariga myndigheter nu vidta brådskande åtgärder, skriver man i rapporten. Förhoppningsvis kommer detta att bli en blåslampa på beslutsfattarna att göra vad som krävs, oavsett att regeringsbildningen dragits i långbänk. Lite oroväckande är att övergångsregeringens justitieminister Morgan Johansson (S) inte vill kommentera med hänvisning till att rapporten inte är offentlig än.
Problemen med de bristande svenska gränskontrollerna är dock varken nya eller okända. Bland annat har tidningen Expressen uppmärksammat hur gränskontrollerna på Arlanda inte har koll på de dataregister som skall kunna upptäcka potentiella terrorister och jihadister. Detta står också i den nya rapporten, som tillkommit med hjälp av ett antal EU-inspektörer som varit här och synat vår gränsbevakning i sömmarna. Det var problem med detta redan för sju år sedan, när inspektörerna var här senast, och det får ses som anmärkningsvärt att inga förbättringar skett, särskilt givet det terrorhot som finns.
Hela vårt sätt att organisera gränsskyddet får underkänt. Det är uppsplittrat på ett flertal olika myndigheter – Polisen, Kustbevakningen, Tullen och Migrationsverket – och saknar gemensam struktur och enhetlighet i arbetssättet. Samordningen kunde vara bättre, men bäst och enklast vore om någon gavs det övergripande ansvaret. Fast då uppstår genast problemet att myndigheter har svårigheter att underordna sig andra myndigheter. Jämför med hur det var under sommarens brandbekämpningar.
Utbildningen och kunskapskraven för gränskontrollpersonal bedöms som otillräcklig och icke i överensstämmelse med Schengenregelverket (som styr medlemsländernas gränsskydd). Rapporten tar även upp flera detaljer, som strulande teknik och att gränskontrollanternas bås gör att de har svårt att se misstänkta beteenden hos passagerare, samtidigt som de inte är insynsskyddade. På punkt efter punkt (totalt 95 stycken, därtill sekretessbelagd) blir det tummen ned. De sorteras in under fem huvudområden: organisation och ledning; resurssättning; kompetensnivåer, riskanalyser; och IT- och teknikstöd.
Chefen för Gränspolisen, Patrik Engström, är något väsentligt på spåren när han till Ekot säger att Sverige ända sedan sekelskiftet prioriterat annat än yttre gränskontroller. Även Polisens omorganisation 2015 gjorde att frågan försvann från dagordningen.
Det är lite grann som när försvaret mer eller mindre avrustades efter att den påstått "eviga freden" inträtt på 1990-talet. Med EU-medlemskapets öppna gränser och fria rörlighet så uppfattades det inte finnas något större behov av otidsenliga gränskontroller. Vad man underlät att förstå är att även om det råder rörlighet inom unionen, eller kanske snarare på grund därav, så ställs det extra stora krav på medlemsländernas yttre gränser för tillresta utifrån.
Detta är underlåtenhetssynder som alla regeringar är medskyldiga till. Desto större anledning att alla nu tar sitt ansvar och skyndsamt gör Sveriges gränsskydd EU-kompatibelt.