Det går inte att lösa med en… ekonomisk kompensation?"

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Jag satt i en vik av Glafsfjorden och tittade på fotbolls-VM och såg i en paus på Hemnet att en herrgård var till salu på andra sidan sjön för en lumpen miljon och det fick en ju att undra vad som hänt med norrmännen. Vill de inte köpa Värmland längre? Har de gett upp?

KRÖNIKA: Anrell

Sen ringde produktionsbolaget Jarowskij och frågade om jag ville vara med i deras stora familjeunderhållning i höst i SVT med Carolina Klüft och Micke Leijnegard som programledare. ”Duellen” heter det, sa människan.

Jag skulle vara med i en duell mot bloggaren, influensaren och Let's Dance-charmösen Margaux Dietz, hon som direktsände sin förlossning, ni vet. Dansade som en Gud i tv. Ben långa som en gudinnas, mindes jag.

Jag skulle alltså tävla mot en kvinna som direktsänt sin förlossning på Youtube. Tuff match, onekligen. Vad skulle ni ge mig för odds på den?

Uppdraget var att vi först skulle lyssna på en text och sedan göra ett referat.

Jag på min plattform som skulle vara en dator eller helst en skrivmaskin, sa killen som ringde.

Margaux skulle skriva på sin mobil. Instagramma. Snabbuppdatera mellan Facebook och Snapchat, typ.

Sedan skulle publiken rösta om vem som var bäst.

Jag är inte dum. Jag fattade upplägget. Det var det nya mot det gamla. Gubbe mot ung tjej. Hedenhös mot Framtiden. Framtiden, borde, om det fanns någon framåtanda, vinna. Jag var lika säker förlorare som Spaniens sidledsimpotenta fotbollslag i VM.

När han sa ”helst en gammal hederlig skrivmaskin” hörde jag att han egentligen menade att jag nog borde rista runor i sten.

Men jag är inte dum.

– Du, jag har varit med en del. Jag skickade texter från flygplan över USA till min tidnings datorer redan 1999 efter en boxningsmatch mellan Lennox Lewis och Evander Holyfield i Las Vegas och det var jag och Mats Olsson på Expressen som uppfann näthatet och nättrollen när vi skrev våra fragdadrypande sportkrönikor och pissade på alla rasister och nazister och huliganer i sportvärlden redan i mitten på 90-talet när nätet var nytt och tidningarna älskade hur vi aktiverade alla trafikdrivande troll bakom datorerna innan iBook och iPhone och ens paddorna var uppfunna annat än som en glimt i Steve Jobs mammas ögonvrå, tänkte jag. Men sa inte.

Jag tänkte i stället att jag hade vunnit duellen.

Margaux Dietz hade varit chanslös.

– Jag kan inte. Jag ska sitta vid Glafsfjorden och titta på VM på en småbildsskärm, svarade jag.

– Ehhh... nej! svarade han med emfas. Det går inte att lösa med en... ekonomisk kompensation?

– Nej.

Mycket kan man köpa för pengar men inte upplevelsen av en VM-match i en vik av Glafsfjorden. Jag har sett VM flera gånger där sen Sverige-Saudiarabien den 3 juli, 1994. 3–1. Mål av Kennet Andersson och Martin Dahlin. Det har alltid varit bra. Sverige har alltid varit bra där. Nu såg jag matcherna med söner, fruar, flickvänner, barnbarn och en eller annan badande älg. Det var magi.

Dessutom var inte Norge med.

Det är något speciellt med sporter där inte Norge är med, tänkte jag och så slog det mig att Norge inte är med i sporter som utövas av fler än tre länder. Det gjorde mig upprymd. Norges uppsving i fotboll var ju lika kortvarigt som om en dagsländas pubertet, tänkte jag och skrockade förtjust för mig själv. Fundera på det du, Margaux Dietz.

Jag har varit på några fotbolls-VM och jobbat.

Ni som suttit hemma och tittat och trott att det är sjukt roligt att vara där på plats och jobba, har ingen aning. De är ett helvete. Logistik och panik. Transporter och transpireringar. Inget kul alls.

En gång skojade jag i tidningen med Olof Lundh och Patrick Ekwall på TV4 om att de såg lite hålögda ut och verkade vara i akut behov av syrgas under ett mästerskap.

Roligt, tyckte jag. Det tyckte inte de. Hörde bakvägen inifrån TV4 att de hatade mig. Hälsade inte när vi sågs.

Så kan det gå. Även skäggiga män blir känsliga under ett långt mästerskap.

Patrick reste sig aldrig riktigt efter det där. Nu tvingas han göra spelreklam. Kan inte vara roligt.

Tänkte ett tag skriva en krönika om hur mycket jag hatar spelreklamen och alla kändisar som skämmer ut sig i ett land av spelberoende människor. Läste förtjust att Charlotte Kalla vägrar vara med i välbetald spelreklam. Älskar henne för det.

Sverige är ett land av spelberoende människor och det är en katastrof, tänkte jag.

Tänkte skriva en krönika om det. Någonstans.

Men sen undrade jag stillsamt var jag skulle publicera den? För när jag bläddrade i kvällstidningar och diverse morgontidningar eller tittade på TV3 och TV4 och Kanal 5 och Cmore så insåg jag ju att hela deras värld av inkomster skulle falla samman totalt utan spelberoende. Vi har ju en hel mediavärld som är kraftigt spelberoende. Lyxfällan deluxe; VM i spelberoende.

Jag frågade någon på Aftonbladet som berättade att Sportbladet skulle stängas ner efter en tiondels sekund om inkomsterna från spelannonserna försvann.

Så jag skrev inget.

Kanske bäst så.

Veckans musik

Fakta

Såg ni det makalösa genombrottet för Grant i Allsång på Skansen i tisdags? Kolla på SVT Play, annars. Hennes debutalbum hyllas nu över hela världen. Hon växte upp på somrarna i Taserud, Arvika och precis som jag missbrukade hon soppluncherna på Rackstadmuseet. Sånt skapar kvalitet.

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.