Hoppa till huvudinnehållet

Erika Jonsson skriver texter från hjärtat

Publicerad:
Reporter Carl Edlom
Carl Edlom
carl.edlom@nwt.se

Fjolårets albumdebut blev en succé. Nu är det dags för uppföljaren, en mer personlig samling låtar menar Erika Jonsson. Hon låter sin countryrockabilly bära texter om PMS, bokstavsdiagnoser och självmord. Men här finns också vardagsglädjen och kärleken till den amerikanska rocktraditionen.

– Åh, det har hänt så mycket sedan vi pratades vid om förra skivan för ett år sedan, säger Erika Jonsson.

Erika Jonsson släpper nu sitt andra album "Countrybilly Train".
Erika Jonsson släpper nu sitt andra album "Countrybilly Train". Foto: PRESSBILD

– Det känns som om det har hänt mer under det senaste året än under hela mitt liv. Jag har varit ute och spelat väldigt mycket, men det har hänt väldigt mycket i mitt personliga liv också. Jag har växt och utvecklats väldigt mycket.

Hon pausar och tar ny sats.

– Nu får publiken möta en lite annorlunda artist, det är inte bara den där roliga, käcka värmlänningen. Jag har ett djup och något viktigt att förmedla.

Det är några år sedan hon bytte Värmland och uppväxtens Kil mot Stockholm. Nu har kärleken fört henne till Gävle där hon bor sedan november.

– Jag trivs bra. Jag har bott här sedan i november, min tjej bor här. Gävle känns mer som Värmland. Mentaliteten är densamma.

”En hjärtevän”

I somras slutade hon sitt jobb som personlig assistent. Under sex år hade hon arbetat med Peter Hagström och när väl avskedet närmade sig spelade de båda in låten ”En hjärtevän” som blev en omedelbar hit på youtube.

– Det var helt sjukt! Det är flera miljoner som sett den. Flera än som sett ”Låten om Värmland”. Jätteroligt.

Det nya albumet som har release i dag är inspelat i Sundsvall och släpps på Ninetone Records. Bland musikerna som medverkar finns värmländske trummisen Lucas Lindstedt.

– Alla låtarna är inspelade live i studion. Det ska kännas att det är på riktigt, det ska kännas levande.

Titeln – ”Countrybilly Train” – fungerar som en slags programförklaring.

– Countrybilly är min genre! Det är också titeln på en låt som handlar om att countrybillyn kommer att göra revolution! Vanligt Svensson-folk kommer att börja lyssna på det här, de som tidigare tyckt det varit för mycket country eller för mycket rockabilly kommer att älska countrybilly, haha. Folk har haft lite svårt att sortera in mig i en genre har jag märkt. Jag möter väldigt många olika sorters människor på mina spelningar, både raggare och mer vanligt folk. Det uppstår en härlig kontrast! De kan ha kul tillsammans, finner gemenskap i musiken. Det var en raggare som berättade detta för mig efter en spelning, att jag lockade så många olika sorters musiksmaker. Och i så olika åldrar, från småbarn till 75-plus. Jag hade inte tänkt på det så tidigare.

Vad tror du det beror på?

– Svår fråga. Men kanske för att jag inte försöker vara någon jag inte är. Jag kör raka rör, skriver texter från hjärtat och spelar en ganska enkel musik med starka melodier. Med den nya plattan lämnar jag ut hela mig själv känns det som.

På vilket sätt då?

– Jag sjunger om tunga ämnen som ångest, adhd, självmord. Ämnen som jag tror många kan relatera till. Men som man kanske inte kan ta till sig om låtarna vore på engelska eller mer komplicerade. Jag har en låt om PMS. Jag är ett riktigt monster en vecka i månaden men har aldrig hört en låt tidigare som har berättat om det. Låten är skriven med viss humor även om den är väldigt ärlig. Många har ju problem med det här, även killar som lever med tjejer får ju uppleva det. Jag tycker att det är oerhört konstigt att mens fortfarande omges av ett tabu, att man inte ska prata om det. Överlag gillar jag att ta upp ämnen som folk inte vill prata högt om. När jag berättar om bakgrunden till PMS-låten blir folk ofta lite generade. Det gör det extra kul. Inte minst för att jag har fått så go respons, många kommer fram efter spelningarna och tycker att det är bra att jag tar upp de här sakerna. Folk känner igen sig. Men även om låten kan handla om tunga ämnen kan musiken vara glad och medryckande så det spritter i benen. Jag gör absolut inte bara moll-låtar.

Hur stor del av dina texter bottnar i egna upplevelser?

– En väldigt stor del, jag har själv adhd till exempel. Ju mer jag har varit ute och märkt att det jag gör faktiskt betyder något för människor, ju viktigare har det varit att skriva om saker som berör mig. Jag möter unga som ser mig som en förebild, då blir det på riktigt, jag kan göra skillnad. Till den här skivan har jag verkligen tänkt till om vad jag vill sjunga och berätta om. En låt på skivan, ”Tolita” - uppkallad efter en liten by utanför Kil, handlar självmord och om att det kan vara tufft att vara ung tjej. Det är lätt att hamna med fel folk för att få bekräftelse, man har en vacker fasad utåt men mår dåligt inombords. Många behöver bara någon som ser dom.

Du blandar fortfarande engelska med värmländska?

– Två låtar är på engelska. Resten på svenska. I början tyckte många att det var så fränt med värmländskan, men jag har nog tonat ner den lite nu. Jag har slutat tänka på vad andra tycker och tänker.

Vad händer härnäst för dig och bandet?

– Det är ganska lugnt i vinter, men vi kommer att köra en releasefest i Karlstad 20 januari. Dagen efter väntar Friends Arena i Stockholm. Vi ska spela på en välgörenhets gala. Det blir riktigt häftigt, kul att få göra lite större grejer.

Artikeltaggar

Nöje/Kultur

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.