Men nu vet vi att en stor andel av alla barn som föds i fattiga länder är oönskade. Det är resultatet av djupt rotat, traditionellt kvinnoförtryck, säger Carl Wahren.
Svenska Nyhetsbyrån har pratat med Carl Wahren som har en bakgrund som universitetslärare inom statskunskap och internationell politik. Han har haft ledande uppdrag inom bland annat OECD, Sida, IPPF och FN med fokus på hållbarhets- och befolkningsfrågor, något han sysslat med sedan 60-talet.
Du har beskrivit Hans Roslings budskap som en ”snuttefilt”. Varför?
– Åhöraren lugnas med att folkökningen planar ut och att vi inget kan göra för att påverka den. I verkligheten justerar FN sedan 10 år hela tiden upp sina befolkningsprognoser. Många fattiga länder har ökat sina befolkningar fyrfaldigt eller mer sedan 1960-talet. Tänk dig om Sverige i dag hade haft 40 miljoner invånare. Det är antalet människor och deras konsumtion som är grunden för de problem som diskuteras i miljö- och klimatkonferenserna. Brist på naturresurser, jordar som utarmas, en artrikedom som försvinner. Rosling nonchalerar detta liksom vattenfrågan, skogsskövling och utfiskning, det vill säga grundbultarna i många av dagens svåra konflikter.
Kan man då bromsa befolkningsökningen?
– När jag jobbade på OECD såg jag att nära 99 procent av allt bistånd har handlat om att öka tillgången på resurser, bara någon ynka procent om att minska efterfrågan! Men nu vet vi att en stor andel av alla barn som föds i fattiga länder är oönskade. Det är resultatet av djupt rotat, traditionellt kvinnoförtryck. Fortfarande utförs varje år miljoner aborter, ofta under vidriga förhållanden, för att kvinnorna inte har något alternativ och inte klarar av ytterligare graviditeter. Kvinnopionjärerna på 1960-talet insåg att det som var bra för kvinnorna och familjen också var bra för samhället och planeten.
Den globala fattigdomen minskar, men du menar att det inte räcker för att minska befolkningstillväxten?
– Alldeles för lite går åt rätt håll! Måtten att mäta fattigdom som används av FN och Världsbanken är oerhört inexakta. Även om det skett en minskning så är det fortfarande fruktansvärt många människor som lever i fattigdom och grundförutsättningarna för dem blir allt svårare. Som gammal byråchef på Sida är jag pinsamt medveten om hur många lokala problem ogenomtänkt bistånd medverkat till. Därför bekymrar jag mig personligen inte så mycket över att man tar pengar från delar av biståndet för att finansiera asylmottagningen.
Hur många människor kan jorden föda?
– Om världens människor ska leva på en hållbar standard motsvarande svensk 1960-talsnivå så anser många sakkunniga att planeten klarar cirka 2,5 miljarder. Vi är i dag 7,35 miljarder och ökar, enligt FN, med runt 80 miljoner årligen.
Hur kommer befolkningsökningen påverka den globala migrationen?
– Det vi ser i dag är bara en liten rännil mot den folkvandring som ligger framför oss. Vi har under decennier fått höra att befolkningsfrågan är en icke-fråga, men i Mellanöstern och Afrika är folkökningen en central faktor och direkt länkad till politiska och religiösa konflikter.
Hur kan ett litet land som Sverige påverka utvecklingen?
– Sverige kan återgå till att bli den bäste givaren inom familjeplanering, mödravård och barnavård. Att satsa på kvinnor är den enskilt viktigaste insatsen för verkligt hållbar utveckling. Människor flyr inte från ett hemland i balans.
Människan har ju en fantastisk förmåga att anpassa sig. Kommer inte en brist på exempelvis åkerareal leda till att vi hittar mer effektiva sätt att mätta alla på jorden?
– Varför stortrivs inte människor i flyktingläger? Med mat och säng att sova i? Ett människovärdigt liv kräver självfallet långt mer än mat för dagen.
Det kan vara politiskt känsligt att säga att det måste födas färre barn i vissa delar av världen. Hur ser du på det?
– Frågan är felformulerad! Det handlar om att ge kvinnorna i u-världen samma möjlighet att planera sitt barnafödande som i i-länderna. Redan på 1960-talet besökte jag kliniker i Östafrika dit fattiga kvinnor färdades ett par dygn för att i hemlighet kunna få en p-spruta. Hade de preventivmedel i hyddan anklagades de för otrohet av mannen. Kvinnorna i många u-länder sköter jordbruket medan männen löser världsproblem med andra gubbar över en kopp kaffe vid busstationen. Dessa kvinnor får inte längre tvingas att utföra alla sina sysslor med ett barn vid bröstet, ett på ryggen och ett i magen. Inte heller kan samhället fortsätta att hänvisa dem till illegala aborter eller att föda morgondagens gatubarn. (SNB)