– Det är en grej som förföljt mig genom åren, som jag alltid kommer att minnas. Väktaren Ingemar Johansson var det sista vittne som såg Inger Stark i livet. För första gången berättar han nu om mordkvällen, om hur han klandrat sig själv och om mannen med rocken.
Det har gått mer än 20 år. Men Ingemar Johansson har inga problem att minnas den där novembernatten 1990. I media blev han ”väktaren”. Personen som var den sista att se Inger Stark i livet, med undantag för mördaren.
Servekanonen Ulrika Nordström jublar över en vunnen poäng för snart 20 år sedan. Ingemar Johansson var det sista vittne som såg Inger Stark i livet. Nu som då jobbar han som väktare på Securitas. Foto: Mikael Lindblom
– Jag kommer ihåg det som att det var i går det hände, säger han.
Han var 23 år och den där natten bevakade Securitasväktaren bygget av Filmstaden. Han hade gått ut för att vänta in en kollega när han hörde raska steg i den annars tysta natten.
– Eftersom det var en byggarbetsplats gick det stängsel runt hela området. Det stod jag och lutade mig mot när jag hörde att någon kom gående längs Fredsgatan.
Mannen med rocken
Det var Inger Stark.
– Hon sneddade över Drottninggatan och precis när hon är framme vid entrén till stadshuset hör jag ytterligare steg på gatan.
Efter kom en man med lång rock.
– Det var något med hans sätt – han stannar till och kollar sig runt – som gör att jag hajar till. ”Fan, är det en våldtäkt på gång”, minns jag att jag tänkte.
Tänkte följa efter
Tankarna flög genom huvudet på väktaren. Samtidigt följde mannen efter Inger Stark. Så även efter att hon vek av in på Pihlgrensgatan i riktning mot Klarälven.
– Då bestämmer jag mig för att genomskjuta dem, för att se att inget händer. Jag sprang över vägen och in på parkeringen vid stadshuset. Där ställer jag mig och lyssnar. Men när jag inte hör något tänker jag att ”äh, det är fantasin som skenar iväg. Det är väl ett par som varit ute och börjat bråka”.
Ingemar gick tillbaka till byggarbetsplatsen, mötte upp kollegan och gick in och tog en kopp kaffe.
Först när han anlände till jobbet dagen efter blev han uppmärksammad på mordet.
– Det låg en tidning på bordet. När jag började läsa och bit efter bit föll på plats kom rysningarna.
Mannen med rocken blev snabbt polisens huvudspår i mordutredningen. Men utredningen körde fast. Och har förblivit fast.
Har satt spår
Mordet på Inger Stark chockade en hel stad. Även i den unge väktaren satte det djupa spår.
– En lång tid klandrade jag mig själv. Det spelade ingen roll vad andra sa till mig. Jag kände att jag kunde ha förhindrat ett mord, hade jag tagit ett steg fram och visat uniformen hade mordet kanske aldrig hänt, säger han.
– Hade det hänt i dag hade jag agerat på ett annat sätt. Jag hade följt efter – direkt. Men då var jag ung och oerfaren.