Landstinget firar 150 nästa år
JUBILEUM: Första artiklarna publicerade
;)
Foto: Håkan Gynnå [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Klockan tio på förmiddagen måndagen den 21 september 1863 slog landshövding Hans Fredrik Oldevig klubban i bordet på Expositionshuset i Karlstad. Därmed öppnade han det första landstingsmötet någonsin i Värmland.
Nästa år är det därför 150 år sedan landstinget började sin verksamhet. Det ska naturligtvis uppmärksammas, bland annat med en bok som ges ut just i september 2013. Men redan nu kan några av de artiklar som ska ingå i boken läsas på landstingets hemsida.
100-årsjubileet uppmärksammades med en bok skriven av Manne Ståhl, landstingspolitiker och riksdagsledamot (FP) och dessutom chefredaktör för Karlstads-Tidningen. ”Ett landstingssekel” var den passande titeln.
Mest om senare år
– Vi kommer naturligtvis att behandla även de första 100 åren, säger landstingstjänstemannen Anders Ajaxson som ingår i historikgruppen. Men vi lägger ändå tonvikten vid de senaste 50 åren.
Ajaxson pekar gärna på två förhållanden som skiljer landstingspolitiken under de senaste decennierna från hur det var tidigare.
Det ena är att det som kan kallas länsfrågor har blivit mindre synliga i landstinget. Det är numera mer sällan som någon politiker går upp i talarstolen och uttrycker sin oro över befolkningsminskningen och länets framtid.
”Länsfrågor” borta
– Kritiken mot landstingets ekonomiska engagemang i Branäsprojektet och i den nya länsflygplatsen kan ha bidragit till detta, tror Anders Ajaxson. Men tillkomsten av Region Värmland har också haft sin betydelse.
Det andra är att de många maktskiftena. Efter att ha haft en stadig socialdemokratisk majoritet sedan det demokratiska genombrottet tog de borgerliga partierna över 1991. Därefter har det blivit maktskifte efter varje val utom ett. I landstinget är numera ingenting säkert.
Hur gick det då vid det första sammanträdet? Ja, enligt ett referat i den pigga lokaltidningen Nya Wermlands-Tidningen tyckte ledamöterna att det nästan nybyggda Expositionshuset var för kyligt.
För kyligt
Borgmästare Anders Adolf Waldenström, han som sägs ha gråtit och bett under stadsbranden två år senare, föreslog att landstinget skulle flytta över till Frimurarehuset. Så blev det också
