"Utökad kontroll ska bli rutinmässig"
VÄRMLAND: Efter avslöjandet om sjukgymnasternas ersättningar
Landstinget har betalat ut enorma summor till privata vårdgivare utan ordentlig uppföljning eller kontroll.
Divisionschefen på hälsa, habilitering och rehabilitering, menar dock att dåliga system nu ersätts.
Många har reagerat på att ett så stort och dyrt system kan vara så löst reglerat. Hur miljoner kan betalas ut till vårdgivare utan direkt uppföljning.
– Vid granskningen hade det inte utformats ett system som kontrollerade om det som betalades ut var rätt. Det finns naturligtvis regelverk som anger hur dessa ska byggas upp, säger Veronica Hedlund Lundgren, revisionschef på landstinget.
Enligt en Jan Hultbäck, som tillträdde som landstingets divisionschef på hälsa, habilitering och rehabilitering för ett och ett halvt år sedan, så är det rådande systemet ändå ungefär detsamma som i övriga landet.
Frågan som många ställer sig är vem som är ansvarig för att det bräckliga system som skapat bristerna en gång kom till.
– Lagen om sjukgymnastik enligt nationell taxa ställer inga krav på en större kontroll av det som rapporteras in från vårdgivarna. Internt kan vi naturligtvis ändå ha ett bättre system och det har vi nu.
Nytt rapportsystem
Ett nytt datasystem för inrapportering infördes 2011. Tillsammans med en lagändring som trädde i kraft 2009 har en djupare granskning av sjukgymnasterna möjliggjorts. Dessutom menar han att det inte är sant att det varit helt okontrollerat tidigare.
– Sjukgymnasterna har även tidigare redogjort, med personnummer på patienter. Skillnaden är att vi inte har kunnat kontrollera rutinmässigt. Det fungerar inte att ringa till alla patienter och kontrollera.
Divisionschefen menar också att det finns en moralisk kostnadsfråga inom sjukvården.
– Vi är väl medvetna om att systemet inte har varit bra, men det är också en fråga om att lägga kraft på rätt ställe. De resurser vi har måste först och främst ut i vården, inte administrationen, säger Jan Hultbäck.
Den stora patientkretsen gör det också omöjligt att kontrollera alla.
– Det rör sig om cirka 70 000 besök per år som behandlas av yrkesmänniskor. Det ingår självklart i deras avtal att rapporteringen görs korrekt. Sker inte det så är det ett bedrägligt beteende. Naturligtvis kan det drabba vården som helhet i nästa steg om fusk sattes i system och åt av budgeten, men vi utgår från att det som redovisas är rätt. Det handlar också om yrkesheder och professionalitet.
Trots att det verkar som att systemet ändå gjort bedrägeriet väl enkelt, så menar Hultbäck att systemet inte skiljer sig så mycket från något annat.
– Till slut kommer man i alla system till ett läge där det handlar om ärlighet. Vi är ännu inte på det klara med vad det kommer innebära om någon har lämnat oriktiga uppgifter men om man har gjort det avsiktligt så har man tagit en stor risk. Jag anser att insatsen har varit hög om man velat fuska.
