En handbok för planering mot översvämningar
VÄRMLAND: Så möter länsstyrelserna riskerna med nya klimatet
Samtidigt bygger städerna i området allt mer i vattennära områden.
Hur löser man den konflikten?
Länsstyrelserna i Västra Götaland och Värmland har gått samman för att skapa en handbok ”för fysisk planering i översvämningshotade områden”, med titeln Stigande vatten.
Stigande vatten är bland mycket annat ett verktyg, en planeringsmodell för samhällsplanerare som vägleder dem att steg för steg lokalisera problem och problemområden och olika sätt att lösa dem.
Handboken tar upp översvämningar av både älvar, skyfall och stigande nivåer i Vänern - allt som följd av ett förändrat klimat som beräknas drabba västra Sverige extra hårt. Länsstyrelserna har gått ihop eftersom länen de har ett gemensamt vattensystem - Vänerns avrinningsområde och Göta älv.
Tiotal städer utsatta
Översvämningar har olika förlopp.
– När en älv svämmar över går det snabbt men vattnet sjunker lika fort tillbaka. Vänern stiger långsammare men vattnet stannar desto längre. Plötsliga skyfall är svåra att skydda sig emot, säger Leif Gustafsson, beredskapsdirektör vid länsstyrelsen i Värmland. Farorna ser olika ut.
Ett tiotal städer runt Vänern är särskilt utsatta. De större tätorterna expanderar, det byggs mycket där. Helst i sjönära lägen, där risken för översvämning kan vara större. Hur löser man den motsättningen?
– Man försöker hitta lägen som har tillräcklig höjd, eller skydda sig mot översvämning på andra sätt, säger Leif Gustafsson. Det är en svår balansgång.
Handboken ska vara en hjälp för samhällsplanerarna att lösa sådana knutar.
Vidtar åtgärder
Kommunerna är förstås väl medvetna om problemen, och vidtar åtgärder för att minska riskerna.
– Men flera mindre kommuner behöver mer detaljkunskap, säger beredskapsdirektören och nämner Karlstad som bra exempel på hur man arbetar med frågorna.
Handboken visar på en väg framåt - som att man kan bygga mindre viktiga samhällsfunktioner i riskområden, och placerar de viktigaste funktionerna på säker mark.
Handboken pekar på ett problem - att bygge av vallar inte alltid är bästa lösningen. För vad händer om en vall brister? Då kommer allt vatten på en gång. höjda golvnivåer, p-platser i markplan och byggnader på pelare är inget som gillas av handbokens författare
Handboken föreslår alternativa lösningar där det är möjligt - som att låta vattnet strömma in i staden, men att man leder det till förberedda dammar, leder bort vattnet genom diken och tar hand omd et på andra mer naturliga sätt.
– Man skapar alltså långsiktigt hållbara lösningar, säger Leif Gustafsson.
Samhällsplanerarna bedömer risk för översvämning genom att ta hänsyn till sannolikheten för att det ska inträffa. När man bedömer sannolikheten används begreppet återkomsttid, som beräknas med historiska data.
Med återkomsttid menas att en händelse i genomsnitt inträffar eller överträffas en gång under angiven tidsperiod.
Om en väg byggs för att hålla i 100 år och dimensioneras för att klara ett 100-årsflöde, är den ackumulerade sannolikheten för översvämning av vägen under 100-årsperioden 63 procent.
