Varför är du ny ordförande för fältartisterna?
Hallå där...
– Det får du fråga medlemmarna som valde mig. Jag fick en förfrågan för snart ett år sedan av den avgående ordföranden, och jag kom fram till att det var en utmaning och ett ärofyllt uppdrag.
Hur har du märkt av ditt ordförandeskap hittills?
– Jag har haft möten (skratt). Jag håller på att sätta mig in i det. Det är mycket pyssel. Vi är en av få frivilligorganisationer som blir utskickade i verkligheten. Hemvärnet, till exempel, tränar för något som kan hända.
Vad har du för meriter som fältartist?
– Jag har varit i Afghanistan två gånger, och så har jag uppträtt för soldater på P7 i Skåne och på Folk och försvar i Sälen.
Hur fungerar fältartisterna?
– Vi blir anställda av försvaret och får ett par veckors utbildning för att vi inte ska vara en belastning i fält, vi ska vara vana vid alla vapen och kunna smälta in, helt enkelt.
Hur kom du in på det här spåret? Gjorde du lumpen?
– Nej, jag ansträngde mig väldigt mycket för att slippa lumpen när jag blev kallad 1990. Men jag brinner för artisteriet. När jag fick frågan om jag var intresserad förklarade jag att jag inte var insatt i det militära. Är du intresserad av en tacksam publik, frågade de då.
– Jag har märkt att det betyder mycket för soldaterna. Det är det roligaste jag gjort någon gång. De är verkligen tacksamma att man kommer dit.
Någon ny resa inplanerad?
– Jag hoppas få åka till Kosovo och Adenviken, Somalia, där Sverige har ett par båtar. Men först måste vi få en beställning från Försvaret. Och det är ju musiken som är den stora grejen. Det är bara kul om de skickar med en stå upp-komiker också
Och då är det väl bra att du är ordförande och den som bestämmer också?
– Haha, nja, vi har utskott för sånt. Men jag hoppas väl att det inte ska försämra mina chanser i alla fall.










































































