"Långfärdsskridsko är för livsnjutare"
Tor Hakefelt är en inbiten långfärdsskridskoåkare och berättar gärna om njutningen, men också vad man måste tänka på för att det ska vara en säker fritidssysselsättning.
;)
Foto: Elin Nyberg [Förstora]
;)
Foto: Elin Nyberg [Förstora]
;)
Foto: Elin Nyberg [Förstora]
;)
Foto: privat [Förstora]
– Upplevelsen av att få sätta ner skridskorna på en bärig blankis där man ser botten någon meter under fötterna och sedan snirkla sig iväg längs med stränder och runt öar ger nästan en känsla av att man flyger.
Så beskriver Tor Hakefelt tjusningen med att åka långfärdsskidsko.
Åkt i 14 år
Han är en av de fantaster i Friluftsfrämjandet Arvika-Sunne som åker regelbundet under vintern. Tor har själv åkt i 14 år och varit ledare i tio och även om han gärna berättar om det fantastiska med att glida fram på blankis så berättar han också om vikten av att känna till riskerna.
– Man ska alltid beträda is med stor respekt för riskerna. Om man inte har kunskap om is bör man se till att följa med personer som har kunskap för att lära sig, att lära sig av sina misstag kan bli ytterst ödesdigert. Begreppet KUS, kunskap, utrustning och sällskap är enkelt men också mycket relevant, säger han.
Vad bör man då tänka på om man vill prova?
– De vanligaste skadorna inom långfärdskridsko är skador på knän och armbågar. Så jag rekommenderar att alla ska ha arm och knäskyddsutrustning, extrakläder är också ett måste. Kläderna man använder ska inte vara av bomull för det suger upp fukt vilket leder till att man kan börja frysa. Har man inte extra kläder med sig om man går igenom isen då det är riktigt kallt ute så kan man eventuellt få förfrysningsskador. Om det skulle vara så att isen går igenom och någon hamnar i så hjälps två åt att ta av de blöta kläderna och två att sätta på torra kläder, så på fem minuter ska man ha torra kläder på sig igen. Matsäcken är också viktig, lika viktig som extrakläderna, berättar Tor.
Ingen is är säker
Att inte ge sig ut på för tunn is är kanske en självklarhet, men Tor vill ändå poängtera just detta.
– När man är nybörjade så föreslår jag att inte åka på is som är tunnare är åtta centimeter. Men man kan aldrig säga att en is är helt säker. Även en tjock is har svaga punkter, säger han.
Vana åkare ger sig även ut på tunnare isar, men då finns det vissa saker man bör känna till.
– Det går att åka på is som är tre och en halv centimeter. Men går man igenom den isen så kommer man inte upp i gen eftersom kanterna inte håller. En grundregel är att om man ska åka på tunn is ska man åka nära land så att man kan gå i land om isen skulle brista, säger han.
Blöta strumpor
Att gå igenom isen är inte vanligt. Tor har själv bara varit med om ett par tillfällen.
– På de tio år jag varit ledare är det bara två deltagare som gått igenom isen. Men det har gått bra för de hade då bara doppat foten och bara behövt byta strumpor. Det är inte farligt att gå igenom isen bara man kommer upp igen och har extrakläder med sig, säger han.
Säkerhet är viktigt, men det är enligt Tor lätt att det blir alltför mycket fokus på säkerheten, särskilt när han beskriver sporten för folk som inte själva provat på.
– Jag känner att jag har en tendens att fokusera mycket på säkerhet när jag berättar om skridskoåkningen för icke-åkare och då missar jag huvudanledningen till att ge sig ut på isarna.
Och den är?
– Njutningen. Själv tycker jag det svaga klappret av skridskor som uppstår på en fin blankis är mycket behagligt. När man sedan, efter en lagom stunds åkning, hittar en fin plats i lä där solen ligger på tar man rast. Då åker kaffetermos och smörgåslåda fram och man avnjuter fika i trevligt sällskap och med en fantastisk utsikt över solbelyst blankis, säger han.
Värmland är ett bra ställe för den som gillar långfärdsskidsko.
– Vi är begåvade med ett par hundra åkbara sjöar. Varje sjö har dessutom en mängd olika ansikten beroende på isens utseende, snö eller inte snö, olika grader av rimfrost, vårsol eller midvintersol. Jag har ibland åkt fyra turer på samma sjö och åkt samma väg alla gånger men med fyra helt olika upplevelser, berättar Tor.
Saknar de yngre
Det finns egentligen bara en sak som han saknar i den sport som han älskar, nämligen yngre åkare.
– Få börjar åka förrän de har fyllt 40 år. I Sunne brukar det vara högst 15 deltagare som är med och åker på isen. Jag är nästan alltid den som är yngst, avslutar Tor och skrattar.
