Med hundsläde i Jangenreviret
BÄCKALUND: Vana vid varg
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Han är yrkesdykare, etnolog och har jobbat som hundförare inom flygvapnet.
För tio år sen fann han och familjen - hustrun Barbro och en näve grönlandshundar - sitt paradis i Värmland.
Mitt i vargreviret mellan Hagfors och Lysvik.
– Jag har kört kors och tvärs men så fort jag sett en varg har den stuckit innan jag ens har fått upp kameran.
Vargar är rationella, säger han.
– De tar inga risker. Ingen fight i onödan, herregud de försvarar ju inte ens sina ungar.
Hellre fly än fäkta
Ett spann grönlandshundar med 70 centmeters mankhöjd och en matchvikt på 40 kilo - nej hellre fly än fäkta.
Hundarna däremot, vill dra efter. Nosen höjs, de känner vittringen i vinden. Så sänks nosarna och de går över till markvittring istället.
Precis som för drivande hundar vid jakt.
– De märker inte ett dugg vad som händer omkring, säger Jan Erik. Och vargen, som fått en inkräktare i reviret, får en lätt match att slå till.
– För kommer det in främmande hundar på vargarnas revir, då smäller det.
Det här gäller för alla hunddjur förklarar han, varg, räv, hund.
Via syn, hörsel, luftburen vittring eller markvittring upptäcker de fienden. Sinnena prioriteras i nämnd ordning, men det kan ske i vilken ordning som helst.
Instinkten är att döda.
Trängt läge
Sen följer lokaliserande - närmande - rusande - bitande, slitande. Och vid jakt - ätande - gräva ner - bära hem.
Ett trängt hunddjur kan också döda.
– Men bara om det inte finns en flyktväg. Det händer nästan aldrig i naturen, säger Jan Erik.
Sammantaget gör hunddjuren tre val:
Fly eller anfalla.
Larma gruppen.
Stå kvar och avvakta eller ignorera.
Han vet att människors vargrädsla beror på okunskap och skrämselpropaganda.
– Att gå in i en hundgård kan vara farligt för människor, säger han. Men inte att möta vargar i naturen.
Åt ur ryggsäcken
Första åren han stack ut hakan låg det flaskbottnar i hundgårdarna, minns Barbro.
– Nu har folk här vant sig vid varg.
Och ute på byn lät det så här när NWT frågade:
– Vi bor ju på landet.
– När gubben kom in från skogen för att äta satt vargen på vägen och väntade. Han var väl hungrig, sa jag, du kunde väl ha bjutt in han...
En varg hade ätit smörgås ur en ryggsäck. En annan strukit förbi barvagnen på vägen.– Så nu får inte bebisen ligga ute och sova.
Småviltsjakten fick de ställa in på grund av vargar.
– Men det värsta är att bensinstationen ska läggas ned.
Tre angrepp
På västra sidan Fryken, i Gräsmark, var listor mot varg utlagda i höstas. Och för två veckor sen ansökte sex jägare om skyddsjakt.
”Tre angrepp på tamdjur/hundar är vad som kan förväntas under ett år i ett vargrevir i Svealand” svarade Viltskadecenter.
– Men bara för att några jägare tar sig rollen som talesmän för landsbygden är det inte säkert att andra tycker så, säger röster på byn i Gräsmark.
– Det är ett mycket större steg att inte skriva på en lista än att skriva på, säger en annan.
– Annars blir man ju ovän med grannar och jaktkamrater.
