Anna Lindberg har fått många goda vänner genom simhoppningen. Här ses hon tillsammans med italienskan Tania Cagnotto, till vänster, och Nadezda Bazjina i samband med prisutdelningen efter prisutdelningen efter enmeterstävlingen i EM i Holland i våras.
Anna Lindberg har fått många goda vänner genom simhoppningen. Här ses hon tillsammans med italienskan Tania Cagnotto, till vänster, och Nadezda Bazjina i samband med prisutdelningen efter prisutdelningen efter enmeterstävlingen i EM i Holland i våras. Foto: Peter Dejong

Så är stämningen mellan Anna och motståndarna

SIMHOPP: Karlskogatjejens syn på kindpussar

Hon har fått många fina vänner under sin simhoppskarriär.
– Allt runt omkring kommer jag verkligen att sakna, säger Anna Lindberg inför karriärens sista tävling.
Publicerad: 2012-07-20 10:00
LÄS OCKSÅ:

De som hon haft bäst kontakt med har slutat redan innan Anna ska göra det.

– Till exempel en tjej från Venezuela; jag hade en annan kompis som skulle dit och då skickade jag ett meddelande till min före detta motståndare och frågade vad som kunde vara intressant att se i Venezuela. Jag fick ett helt A4 till svar. Jag tror att jag framöver kommer att söka upp mina gamla vänner runt om i världen när vi är ute och reser. För det är många som jag inte vill släppa kontakten med.

”Tvingats” ta kontakt

Eftersom Anna under sin karriär varit ensam svenska i världseliten har hon ”tvingats” till kontakt för att inte bli ensam.

– De som är två har alltid varandra att ty sig till. Jag har däremot fått varit öppen och bekantat mig, berättar hon.

Inom simhoppningen finns inte samma rivalitet och ”hat” som det kan göra inom andra idrotter.

– Det enda problemet kan vara språket. Framför allt tjejerna från vissa delar av Östeuropa och Kina har problem med engelskan. Jag har varit så pass mycket i Spanien, både för träning och tävling, att jag förstår mycket spanska. Däremot kan det vara lite värre att formulera sig själv på spanska, säger Anna med ett leende.

Vad tycker du om att ha varit ensam svenska i världseliten?

– Under tyngre perioder tror jag att det kunde ha varit stimulerande att ha någon på samma nivå. Och även haft någon annan än sig själv att tävla mot på träningar. Nu känns det däremot som att det inte spelat någon roll på senare år. Jag har lärt mig att alltid försöka träna lika bra även när jag är ensam. Jag tror att det är en fördel för min klubbkompis Johanna Johansson och de andra tjejerna som är i topp i Sverige på juniorsidan; de kan sporra varandra och genom den konkurrens som är bli bättre hoppare.

Till sist; vad tycker du om kindpussandet som vissa av dina konkurrenter ägnar sig åt?

– För mig räcker det att säga lycka till. Det andra blir lite löjligt, ärligt talat.

Tomas Nilsson
0586-72 13 36
Skriv ut!  Skriv ut!  |  Tipsa en vän!  Tipsa!  |  Rätta fel i artikeln!  Rätta!
Just nu på ettan

Senaste nytt
Webbfrågan
Skulle du vilja lära dig mandarin, världens största språk?

Parkväxande blomma.
FLER

Har du en egen nyhet?

Vill du dela med dig av något som äger rum där du bor, eller en fin bild? Mejla in detta till oss! så kan det hamna under Läsarnas här på nwt.se. Läs mer om hur du bidrar till Läsarnas här.

Sök recept
Till hittarecept.se