Mannen bakom DIF-succén minns fem härliga år
FOTBOLL: Sören Cratz avslöjar det bästa och sämsta som han gjort
Här berättar han om hur han förvandlade ett medelmåttigt tredjedivisionslag till ett allsvenskt lag.
Och avslöjar också vad han tycker är det bästa och det sämsta som han gjort inom fotbollen.
;)
Foto: Hanna Isaksson [Förstora]
;)
Foto: Hanna Isaksson [Förstora]
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
I samband med vår artikelserie om Degerfors IF:s cuphjältar från 1993 har samtliga 14 spelare som vi pratat med nämnt samma person som den främsta förklaringen till DIF:s framgångar på 1990-talet: tränaren Sören Cratz.
Drygt 20 år efter att han första gången kom till den värmländska lilla bruksorten träffar vi honom i Norrköping där han numera tränar IFK:s juniorelitlag som förra säsongen vann landets högsta serie men åkte ut i semifinalen i SM-slutspelet.
– Det viktigaste för oss på juniorsidan är att ta fram spelare till vårt A-lag. Det var till exempel Christoffer Nyman som sköt upp Norrköping i allsvenskan igen förra hösten och vi har ett flertal spelare i de yngre landslagen, berättar Cratz innan vi ber honom se tillbaka.
– Mina fem år i Degerfors är bland det roligaste som jag har varit med om mitt i liv.
Har kvar DIF-kontakter
Han berättar att han fortfarande har kontakt med materielförvaltaren Bengt Hagström och Rolf Pallman, som fanns med som lagledare i DIF.
– Om det inte varit för ordföranden Egon Ottersten och mångårige sekreteraren Bernt Bjurström tror jag inte att Degerfors kommit igen. Vi ska inte heller glömma Börje Andersson som gjorde ett fantastiskt jobb på ungdomssidan, berömmer Cratz.
Han vill även lyfta fram den betydelse som Rade Micic hade.
– Utan hans kontakter i forna Jugoslavien hade Degerfors aldrig kunnat värva världsstjärnor som Vujadin Stanoikovic och Dusko Radinovic.
Vad visste du om Degerfors innan ni flyttade dit?
– Att det fanns ett fotbollslag och ett järnverk där.
”Väldigt negativa spelare”
Ditt första intryck av laget?
– Att spelarna var väldigt negativa. Det var mycket tjafs. Fanns det nio bra saker att prata om så fokuserades det ändå på den tionde som var mindre bra. Och som de tjafsade om det. En av mina första och viktigaste uppgifter var att få in ett positivt tänkande vilket lyckades. Efter det fick vi en fantastisk gemenskap i laget.
1990 vann DIF division 2 och 1992 var det dags för allsvenskt kval.
– Vi låg under borta mot Djurgården som hade vänt 0–1 till 3–1. Då minns jag att mittbacken Krister Ericsson kom ut till mig och frågade vad vi skulle göra. Ni ska sparka bollen så långt åt helvete som ni bara kan, minns jag att jag sa. För hade Djurgården gjort ytterligare ett mål hade vi definitivt varit rökta.
Degerfors kunde hålla tätt bakåt resten av matchen – men utgångsläget var ändå mycket dystert.
Omedvetet genidrag
– Ska jag vara riktigt ärlig vet jag att jag tänkte: det finns inte en chans i världen att vi vänder det här, erkänner Cratz.
Men när han efter matchen intervjuades av journalisterna pratade han i helt andra termer:
– Jag vet att jag började tala om att vi skulle satsa på en hänsynslös offensiv i returmötet hemma på Stora Valla och att vi efter nästan 25 år på lägre nivå såg fram emot att ta oss tillbaka till allsvenskan...
... och när han då märkte att spelarna, som tog av sina matchkläder och skulle gå och duscha stannade upp, bara fortsatte han – och pratade högre och högre.
– På vägen hem var det ingen som talade om att vi förlorade utan alla satt och snackade om att nu ska vi vända på det här.
Cratz skrattar gott åt minnet och kallar det ”bland det bästa som jag gjort utan att från början veta om hur genialiskt det visade sig bli”.
Nödlögnen
För via 2–0 hemma i Värmland tog sig Degerfors mycket sensationellt upp i allsvenskan igen – något som förstås gav stort eko i fotbolls-Sverige. Precis som när Cratz bara dagarna senare presenterades som IFK Norrköpings tränare.
– Jag fick be om ursäkt för att jag ljugit och förnekat att jag skulle ta över i Norrköping. Om jag inte gjort det tror jag i och för sig att en del Degerforsspelare blivit glada, ”skönt att slippa honom nästa år”, men också att en del blivit ledsna och besvikna – och då hade vi inte gått upp.
Cupsegrare – i Norrköping
Varför lämnade du Degerfors?
– Degerfors hade ingen chans att vinna allsvenskan, det hade Norrköping.
Nu blev det inget SM-guld för Norrköping, som slutade tvåa efter en rafflande avslutning 1993, men väl ett cupguld 1994 – året efter att Degerfors vunnit sin enda titel i föreningens nu drygt 104-åriga historia. Cratz betydelse för den triumfen: till och med åttondelsfinalen var det han som tränade Degerfors. Och innan dess hade han lagt en mycket stabil grund för att det sedan blev fem år i allsvenskan, varav han tränade klubben igen under två av dem: 1995 och 1996.
Efter två år som tränare för Trelleborgs allsvenska lag fick han sparken från Vasa i Finland som med Cratz vid rodret vunnit inomhusligan men hamnat i botten när det ”riktiga” seriespelet drog igång.
– Jag hade inget socialt liv där vid sidan av fotbollen så när jag fick lämna mitt jobb var jag ute och sprang så mycket att jag fick hälseneinflammation, berättar Cratz.
Hammarby hörde av sig
En dag när han kom hem berättade sambon Gun-Britt Eriksson, med allsvenskt spelarförflutet i Finspångsklubben Lotorp, att Hammarbys ordförande Göran Paulsson ringt och att han ville att Sören skulle ringa upp.
– Så snabbt tror jag aldrig att jag slagit ett telefonnummer tidigare.
Cratz fick ta över ett nerflyttningshotat Hammarby – och räddade laget kvar i allsvenskan.
– Det var så kladdigt av all spilld öl på festen efteråt att det inte gick att röra fötterna. Jag vet att jag då tänkte: vad ska hända om den här klubben vinner guld?
Portade styrelsen
Hammarby hade aldrig tidigare blivit Sveriges bästa lag och i stort sett inget tydde på att det skulle bli så 2001. De ekonomiska problemen var mycket stora – och på sommaren fick Cratz reda på att styrelsen inte ville förlänga hans avtal.
– Motiveringen var att vi inte spelade tillräckligt rolig fotboll, berättar Cratz. Jag vet att jag då förbjöd styrelsen att komma till vår träningsanläggning de närmaste 100 dagarna. Jag fick, mot alla odds, informera spelarna om att styrelsen ville bli av med mig – och vi fick till en ännu bättre gemenskap.
Hammarby vann allsvenskan den hösten – och på segerfesten efteråt serverades tränaren pannkakor med hjortronsylt och grädde, ”som är den enda maträtt som jag kan tillaga”, förklarar han med ett av många breda leenden som vi bjuds på den kalla och mycket snöiga vintertisdag då vi träffar honom.
Dumheterna han ångrar
– Därefter gjorde jag det dummaste som jag någonsin gjort; övriga i laget firade hela natten – jag åkte hem och såg Milan-Inter på tv. Det var så dumt så det är inte klokt.
Men är det verkligen det dummaste som du har gjort?
– Jag förstår vad ni tänker på... nej, det är kanske ändå inte det dummaste.
Säsongen därpå blev han tränare i en annan av Sveriges mest klassiska föreningar, Helsingborg. Skånelaget förlorade på Söderstadion och en vakt kom fram till Cratz, knackade honom på axeln och talade om att ”10 000 personer står där ute, väntar på dig och vill hylla dig”.
– Då sprang jag ett ärevarv på Söderstadion, säger Cratz. Jag insåg direkt att det jag gjort var allt än bra mot mitt nya lag. Jag bad spelarna om ursäkt på hemresan – men dagen efter fick jag sparken.
Mannen bakom storhetstiden
Cratz har därefter varit med om att föra upp Mjällby till superettan – och sedan sparkats därifrån. Han har självmant avgått från tränarjobbet i Västerås SK och varit inblandad i en mycket snurrig tränarkarusell i IFK Norrköping som 2008 ramlade ur allsvenskan. Och han har kartlagt hela IFK:s ungdomsverksamhet innan han blev tränare för en av landets mest framgångsrika juniorverksamheter – men framför allt har han för alltid skrivit in sig i Degerfors IF:s historia som mannen bakom den senaste storhetstiden.
– Jag tror absolut att DIF har en framtid inom elitfotbollen. Kulturen, många starka och engagerade ledare samt förmågan att ständigt plocka fram nya talanger talar för det. Den här säsongen tycker jag att Degerfors har gjort ett jättebra resultat om det blir en placering i mitten på superettan, säger Cratz som fortfarande gärna besöker Stora Valla men som missar lördagens hemmapremiär mot Öster eftersom Norrköpings juniorer spelar i Sundsvall.
Född: 1948–09–28.
Bor: Lägenhet i Finspång.
Familj: Sambon Gun-Britt Eriksson och döttarna Jenny (född 1973) och Johanna (född 1980).
Yrke: Tränar IFK Norrköpings juniorlag.
Klubbar som spelare: Finspång (spelade i näst högsta serien som 17-åring) och Grytgöl.
Klubbar som tränare: Finspång, Torstorp, Sleipner (assisterande), IFK Norrköping (assisterande), Skarp (som vann tredjedivisionen i Norge), Degerfors (som gick från division 2 till allsvenskan), Norrköping (som vann Svenska cupen och som på 26 allsvenska matcher hemma tog 19 segrar, spelade oavgjort sju gånger och noterades för målskillnaden 74–15 – men som bäst kom tvåa i allsvenskan), Trelleborg, Vasa i Finland, Hammarby (som vann allsvenskan 2001), Helsingborg, Mjällby (som gick upp i superettan), Västerås SK, IFK Norrköping (assisterande och huvudtränare – när laget ramlade ur allsvenskan) och nu IFK Norrköping (juniortränare).
Källa:
