Publikfavoriten "Mille" –
så har han det nu

Han var med om att ta upp Degerfors i allsvenskan och han var där med att etablera laget – inte minst genom ett mycket giftigt vänsterskott men framför allt genom att vara en av högsta seriens bästa framspelare, många gånger den allra bäste.

”Mille” låg bakom många av Ulf Ottossons mål, Andreas Anderssons i nästa steg och sedan också Marino Rahmbergs.

– Han var så oerhört lätt att spela med, tycker exempelvis Ottosson. Jag visste att om jag gjorde en löpning så skulle jag få en perfekt passning från ”Mille” och ett bra läge.

Okänd – när han kom

Vukcevic var annars ett okänt namn för de allra flesta när han sommaren 1992 kom till Degerfors för provspel.

– Kriget hade börjat hemma och jag hade inget lag att spela i. Därför flyttade jag till Schweiz säsongen 1991–92. I ett tidigt skede hoppade sponsorer av varför Brüttisellen, som spelade i näst högsta serien, fick ekonomiska problem, berättar ”Mille”.

När han inte fått lönen utbetald tog agenten Vincenzo Morabito kontakt med det svenska andradivisionslaget Degerfors IF som bjöd in Vukcevic till en veckas provträning. Han hade haft ungefär en månads uppehåll sedan laget avslutat seriespelet.

– Jag blev väldigt glad och är efteråt tacksam mot inte minst tränaren Sören Cratz som trodde på mig när jag erbjöds kontrakt säsongen ut.

En av allsvenskans bästa

Under hösten växte ”Mille” och blev en nyckelspelare i DIF-laget. Och väl i allsvenskan räknades han som en av seriens bästa spelare. Meriterna från det forna Jugoslavien kunde inte alls, på papperet, jämföras med de som Vujadin Stanoikovic (bland mycket annat 21 A-landskamper) och Dusko Radinovic (fyra A-landskamper och vinnare av både Europacupen och Världscupen) hade – men på planen är det många fotbollskännare som anser att ”Mille” var minst lika bra som dessa båda.

Han värvades 1996 till Viborg i Danmark men lockades tillbaka till Degerfors igen inför hösten därpå för att försöka rädda kvar laget i allsvenskan vilket inte lyckades. Karriären fortsatte året därpå i Waldhof Mannheim i Tyskland.

– Där blev jag svårt knäskadad. Läkarna ville operera mig men det ville inte jag. Och 2000 var jag igång igen. Då i Motala.

Han berättar att han fortfarande inte behövt operera det skadade knäet – och att han idag ändå kan spela veteranfotboll.

Superettan i 40-årsåldern

”Mille” gjorde så sent som 2006, när han närmade sig 40-årsstrecket, inhopp i Ljungskiles superettan-lag; Ljungskile som var hans första klubbadress i Sverige som tränare. Han assisterade där Lars-Olof Mattsson, tränaren som 1993 ansvarade för DIF när det blev seger i Svenska cupen – veckorna innan Mattsson sparkades.

– L-O fick inte förstärka laget även om vi hade tydlig brist på spelare. Det slutade med att han byttes ut mot tidigare Ljungskile-tränaren David Wilson som fått sparken från Gif Sundsvall. Jag valde att kliva av, jag också, i det läget, säger ”Mille” som från många håll fick uppskattning för det – för att han var så lojal mot den tränare som tagit honom till klubben.

DIF:s frälsare

2007 var länge en bedrövlig säsong för Degerfors. Laget låg uselt till i botten på superettan när Milenko Vukcevic presenterades som ny tränare.

– Det kändes självklart för mig att rycka in och hjälpa en klubb som jag känner så starkt för och som betytt så mycket för mig, förklarar Vukcevic som plockade in mittbacksklippan Djordje Mrdjanin – vilket stärkte en tidigare svajig defensiv – och framför allt såg till att spelarna fick tillbaka glädjen.

– Det var en underbar höst, minns ”Mille” som under säsongen hoppat in i en DM-match mot Bäckhammar.

Men han gjorde aldrig verklighet av sina planer att spela i den näst sista serieomgången, när det stod klart att Degerfors mot alla odds skulle hänga kvar i superettan. Om han gjort det hade han kommit upp i 150 matcher i den rödvita dressen.

– Jag är ändå oerhört nöjd med det jag fått förmånen att göra tillsammans med alla goda vänner i Degerfors.

Klubbchefen Andreas Andersson valde att inte förlänga avtalet med Vukcevic som var en hjälte bland alla supportrar. I stället kom Janne Stahre in som huvudtränare. Året därpå åkte Degerfors ur superettan.

Nära att ta Carlstad uppåt

Och den hösten hade Vukcevic fått ta över ett annat värmländskt lag med tydlig krisstämpel på sig: Carlstad United.

– Vi var väldigt nära att få kvala till superettan, minns ”Mille”.

2010 åkte sedan Carlstad United ur division 1 – men då var Vukcevic tillbaka i Serbien och är nu en av tränarna för nystartade Strazilovo Milan.

– Det känns som en mycket ambitiös och seriös förening. Vi fick börja i den lägsta serien men hoppas kunna klättra uppåt.

Efter 17 omgångar leder ”Milles” lag serien med åtta poängs marginal ner till tvåan – efter att ha tagit 45 av 51 möjliga poäng hittills. Första förlusten kom i senaste omgången men Vukcevic är, med all rätt, optimist:

– Jag tror mycket på vår klubb, slår han fast.

Värmland i hans hjärta

Kontakten med Värmland?

– Jag har många vänner i både Degerfors och Karlstad. Och jag kommer alltid att bära med mig Värmland i mitt hjärta, inte minst alla fantastiska och engagerade supportrar som tillsammans med härligt roliga lagkompisar gjorde att det här var bland de finaste åren i mitt liv, säger Milenko Vukcevic som avslutning på den här intervjun – och som avslutning på vår artikelserie i 14 delar om DIF:s gamla cuphjältar från 1993.

Fotnot: Alla spelare som vi pratat med i samband med serien har lyft fram tränaren Sören Cratz betydelse. Därför bjuder vi på en intervju med honom nästa lördag.