Thomas Steen vill ha hockeyjobb i Värmland
ISHOCKEY: ”Men först måste jag reda ut min privata situation”
– Jag skulle gôrgärna ta ett hockeyjobb i Värmland, berättar han i telefon från sin förra hockeyhemstad Winnipeg.
Thomas Steen var assisterande tränare i Modo förra säsongen och erbjöds en fortsättning trots lagets fiasko.
– Men det rann ut i sanden. Jag måste reda ut min privata situation först. Jag är indragen i en segdragen skilsmässa. Processen har pågått i fem år nu. Den har splittrat mig lika länge och jag kan inte ta ett nytt hockeyjobb med den här skiten hängande över mig.
Thomas trodde att allt skulle vara klart i våras.
– Men så blev det inte och därför rann Modos förfrågan ut i sanden.
Erbjudande från Värmland
Nu känner Thomas att han vill återvända till sina rötter i Värmland igen.
– Jag fick en förfrågan hemifrån om hockeyjobb tidigare i år, men sa nej av samma anledning som det här med Modo rann ut i sanden.
Från vilken klubb? Färjestad?
– Nej, Färjestad har jag inte hört något från. Jag vill inte namnge klubben eftersom det inte blev något.
Thomas hade ytterligare några erbjudande i Sverige. Från lag i både elitserien och allsvenskan.
– Det är mycket troligt att jag flyttar hem till Värmland även om jag inte har något jobb där.
Nu har han befunnit sig i Winnipeg ända sedan mars eftersom det är här skilsmässoprocessen pågår.
– Allt hade säkert varit klart för länge sedan om skilsmässan hade hanterats i Sverige, tror han.
Väldigt jobbigt
Säsongen som assisterande tränare i turbulenta Modo beskriver Thomas så här:
– Det var roligt att jobba där men frustrerande att laget inte funkade.
Han är fortfarande sugen på att jobba med hockey, och allra helst vill Thomas alltså göra det hemma i Värmland nu.
– Men först måste jag skilsmässan här i Winnipeg ur världen. Processen är inte i mina händer och det känns väldigt jobbigt.
Thomas Steen har Grums som moderklubb. Efter två säsonger i Leksand kom han till Färjestad 1979-1980 och fick vinna klubbens allra första SM-guld samma säsong.
Stor profil i Winnipeg
Året därpå debuterade Thomas i Winnipeg Jets, som då spelade i NHL. Han blev laget och staden trogen under 14 säsonger ända fram till 1995. Thomas tröja med nummer 25 ”pensionerades” av klubben efter hans sista match.
I en artikel i tidningen National Post rankades Thomas som den näst bäste spelaren i Winnipeg Jets historia efter Dale Hawerchuk.
Grums störste hockeyson avslutade karriären i Berlin 1999.
Han är fortfarande en stor profil i Winnipeg. Inte minst tack vare sina stora donationer till stadens barnsjukhus.
I mitten av 2000-talet aviserade Thomas att han planerade en politisk karriär i Winnipeg, men den satsningen blev inte långvarig.
Det är inte aktuellt att flytta tillbaka till Winnipeg?
– Nej.
Thomas äldste son Alexander (född 1984) debuterade i NHL och Toronto 2005. Förra säsongen nådde Alexander sin toppnotering hittills i ligan när han gjorde 47 poäng (34+23) i St Louis Blues.






















































