Här startar Maritas resa mot OS
SKRIDSKOR: ”Dags att det börjar hända någonting”
Det är här och nu skrinnartjejen Marita Johanssons säsong startar. En säsong hon hoppas ska bära ända till Vancouver.
– Jag har satt OS som ett mål. Jag vet att det blir tufft och svårt...men varför inte?
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Först som sist: Avenyn är inte någon vanlig plats för Marita Johanssons träningspass. Men vad gör man inte för en bra och annorlunda bild?
– Normalt sett tränar jag så här års inomhus, på asfalt, på Ruddalen. Men det här var en utmaning. Det var både halt och trafik att ta hänsyn till.
Marita Johansson är landets bästa skrinnartjej. Antalet SM-medaljer har hon för länge sedan tappat räkningen på.
Vid snart 26 års ålder börjar Karlstadstjejen också se slutet på sin karriär. Men hon vill göra några säsonger till – och göra det bra.
De två senaste säsongerna ser hon som misslyckade.
– Jag satte mitt senaste personliga rekord för två år sedan. Jag har inte fått det lyft jag räknat med. Nu hoppas jag det ska komma till vinterns i stället. Det är dags det börjar hända någonting.
OS inte omöjligt
OS är ett mål. Och hon vet vad som krävs.
– Jag måste ha två placeringar bland de åtta bästa i världscupen för att kvalificera mig. För det krävs att jag sänker mitt personliga rekord på 3 000 meter med tio sekunder. Det låter mycket, men i min skalle har jag de tiderna. Det ska inte vara omöjligt sett till att jag är starkare än någonsin. Dessutom ändrar jag lite i år och kommer att satsa mer på också 1 500 meter.
Lagtempo då?
– Vi har ett lag. Vi har en OS-chans även där men jag vet faktiskt inte om vi kommer att får köra några världscuptävlingar. Det är den vägen vi måste gå för att kvala till OS.
Betalar själv
Marita ingår inte i SOK:s satsning mot OS, men hon räknar ändå med att åka med landslaget till Salt Lake City för träning och en världscuptävling i vinter.
– Jag får själv betala resan, ungefär 12 000 kronor. Jag hoppas på lite hjälp från min klubb i Karlstad. Resten tänker jag jobba ihop i sommar. Jag har fått sommarjobb på ett äldreboende här i Göteborg i tre månader.
Marita var sju år när hon första gången kom i kontakt med skridskosporten. Vid 16 års ålder flyttade hon till Göteborg för att träna och studera vid skridskogymnasiet.
Hon har blivit kvar på västkusten. Det blir Göteborg nåt eller några år till. Men sen..?
– Göteborg är för stort för mig. Men det är här jag har min tränare och bra förhållanden för träning. Men jag kan sakna Karlstad oerhört mycket. Jag börjar se slutet på det jag håller på med. Det kommer ett liv efter skridskoåkningen också och då kan det bli Värmland igen.
Du har aldrig övergivit Karlstad skridskoklubb för en klubb i Göteborg, varför?
– Dels för att jag känner mycket för min hemmaklubb och att den hjälpt mig mycket. Värmland betyder mycket för mig.
Fotnot: I det svenska lagtempolandslaget ingår, förutom Marita, också Emma Andersson, Kristinehamn och Claudia Wallin, IFK Göteborg.
