Världsmästarens möte med en livsfarlig björn
Enduro: Joakim Ljunggren visar filmen och berättar om ett minne för livet
Juniorvärldsmästaren Joakim Ljunggren var nyligen med om en omskakande upplevelse inför VM-tävlingarna i Kanada.
Han följde på mycket nära håll en svartbjörn – innan denne fick ett utbrott.
– Jag drog som ett skott. Dagen efter blev jag riktigt rädd när jag fick reda på att en person nyligen dödats av en svartbjörn, säger endurostjärnan.
Han följde på mycket nära håll en svartbjörn – innan denne fick ett utbrott.
– Jag drog som ett skott. Dagen efter blev jag riktigt rädd när jag fick reda på att en person nyligen dödats av en svartbjörn, säger endurostjärnan.
Publicerad: 2007-08-03 06:51 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:42
;)
En sådan här best mötte Jocke Ljunggren i skogarna vid Perrysound, norr om Toronto, i Kanada. Först efteråt, när han fick reda på att en person nyligen dödats i distriktet av en svartbjörn, insåg han vilken rysare han varit med om.
Foto: Drew Wilson, Scanpix [Förstora]
Foto: Drew Wilson, Scanpix [Förstora]
;)
Jocke Ljunggren, regerande svensk seniormästare och juniorvärldsmästare, är hemma i Karlskoga efter tävlingarna i Nordamerika. Nu visar han filmen från mötet med en svartbjörn och berättar om den omskakande upplevelsen.
Foto: Tomas Nilsson [Förstora]
Foto: Tomas Nilsson [Förstora]
;)
Ljunggren filmade händelsen med den mobilkamera som han fick låna av teamkompisen – med det i sammanhanget passande namnet – Björne Carlsson.
– Det här blir verkligen ett minne för livet, säger Jocke – hemkommen till Karlskoga där han visar oss filmen och berättar om den dramatiska händelsen.
Redan förra året såg han från motorcykeln en svartbjörn vid sidan av banan.
– Inför årets tävling hoppades jag få se en svartbjörn på närmare håll.
Och det fick han.
– När vi onsdags var ute och gick igenom banan hörde vi hur det knakade, sedan såg vi en stor svartbjörn.
Va' fränt, tänkte Jocke.
– Nyfiken som jag är närmade jag den. Jag fick med mig mina båda svenska kompisar – fast de gick inte riktigt lika nära.
– Björnen verkade väldigt snäll där den låg och såg slö och loj ut. Allt annat än farlig. Jag tänkte; jag går väl ännu närmare så att filmen blir så bra som möjligt.
Och det gjorde Jocke samtidigt som han filmade och pratade med björnen.
– Jag försökte få den mer på hugget, säger Jocke med ett skratt.
Allt annat än rädd för svartbjörnen som ibland kliade sig mot ett träd.
– Då fattade jag att det var ett stort och kraftfullt djur. Hela trädet gungade nämligen då björnen kliade sig mot det. Annars kändes det hur lugnt som helst.
När Jocke var cirka tio meter från björnen var det slut på friden.
– Björnen reste sig upp och slog till med sin ena ram. Jag drog som ett skott, förklarar Jocke.
Som då insåg att det var säkrast att ha respekt för det stora djuret.
Dagen efter fick förarna information från tävlingsledningen om att det rörde sig många svartbjörnar i området och att det var säkrast att se upp.
– Där stod bland annat att den som såg en björn försiktigt skulla smyga därifrån för att inte väcka björnens jaktinstinkt. Jag gjorde tvärtom; jag smög mig på björnen och sprang sedan därifrån... Det kunde ha gått riktigt illa – precis som det gjorde för en cyklist som veckan innan blivit dödad av en svartbjörn. Eftersom björnen då vägrade släppa sitt byte sköts den. Och jag fick också klart för mig att det inte skulle gå att springa ifrån en svartbjörn. Tydligen är den så snabb att den kan springa ikapp en häst och döda den.
Ljunggren, som även i år har en bra chans att bli juniorvärldsmästare, har fått uppleva mycket spännande och intressant på sina turnéer världen runt.
Men inget som går upp med det omskakande mötet med en svartbjörn.
– Nej, något liknande har jag aldrig varit med om tidigare. Frågan är om jag någonsin får vara det. På så sätt känns det kul att jag fått se en svartbjörn på så nära håll – och det gick ju bra. Trots allt, säger Jocke.
– Det här blir verkligen ett minne för livet, säger Jocke – hemkommen till Karlskoga där han visar oss filmen och berättar om den dramatiska händelsen.
Redan förra året såg han från motorcykeln en svartbjörn vid sidan av banan.
– Inför årets tävling hoppades jag få se en svartbjörn på närmare håll.
Och det fick han.
– När vi onsdags var ute och gick igenom banan hörde vi hur det knakade, sedan såg vi en stor svartbjörn.
Va' fränt, tänkte Jocke.
– Nyfiken som jag är närmade jag den. Jag fick med mig mina båda svenska kompisar – fast de gick inte riktigt lika nära.
– Björnen verkade väldigt snäll där den låg och såg slö och loj ut. Allt annat än farlig. Jag tänkte; jag går väl ännu närmare så att filmen blir så bra som möjligt.
Och det gjorde Jocke samtidigt som han filmade och pratade med björnen.
– Jag försökte få den mer på hugget, säger Jocke med ett skratt.
Allt annat än rädd för svartbjörnen som ibland kliade sig mot ett träd.
– Då fattade jag att det var ett stort och kraftfullt djur. Hela trädet gungade nämligen då björnen kliade sig mot det. Annars kändes det hur lugnt som helst.
När Jocke var cirka tio meter från björnen var det slut på friden.
– Björnen reste sig upp och slog till med sin ena ram. Jag drog som ett skott, förklarar Jocke.
Som då insåg att det var säkrast att ha respekt för det stora djuret.
Dagen efter fick förarna information från tävlingsledningen om att det rörde sig många svartbjörnar i området och att det var säkrast att se upp.
– Där stod bland annat att den som såg en björn försiktigt skulla smyga därifrån för att inte väcka björnens jaktinstinkt. Jag gjorde tvärtom; jag smög mig på björnen och sprang sedan därifrån... Det kunde ha gått riktigt illa – precis som det gjorde för en cyklist som veckan innan blivit dödad av en svartbjörn. Eftersom björnen då vägrade släppa sitt byte sköts den. Och jag fick också klart för mig att det inte skulle gå att springa ifrån en svartbjörn. Tydligen är den så snabb att den kan springa ikapp en häst och döda den.
Ljunggren, som även i år har en bra chans att bli juniorvärldsmästare, har fått uppleva mycket spännande och intressant på sina turnéer världen runt.
Men inget som går upp med det omskakande mötet med en svartbjörn.
– Nej, något liknande har jag aldrig varit med om tidigare. Frågan är om jag någonsin får vara det. På så sätt känns det kul att jag fått se en svartbjörn på så nära håll – och det gick ju bra. Trots allt, säger Jocke.
Fakta
Svartbjörn
Svartbjörnen är cirka 150-180 centimeter lång, med en mankhöjd på upp till 90 centimeter. Den är ofta svart men kan också vara brun och har kortare päls, klor och bakfötter än brunbjörn. Arten lever i skogar och bergsområden i Nordamerika söderut till norra Mexico, i östra USA även i träskområden. Den är allätare och går liksom brunbjörn i ide vintertid. Konkurrens med brunbjörn förekommer och det händer att ungdjur dödas av brunbjörnar.
