Kramen som fick Simon att le

FOTBOLL: Örgryte–Degerfors 2–1

Simon Nurme kunde ha fått en roligare debut i Degerfors.
Mycket roligare.
Matchstatistiken talar sitt tydliga språk: Örgryte hade tre avslut på mål.
Två av dessa resulterade i mål.
Därför vann Örgryte superettapremiären mot Degerfors med 2–1.
– Riktigt tungt, skit helt enkelt, sa DIF-målvakten.

FAKTA

Matchen i siffror

1–0 (12) Alexandros Pappas, 1–1 (70) Garcia, 2–1 (80) Ken Fagerberg.
Domare: Sven-Martin Åkesson, Kode.
Publik: 3 008.

Degerforsmålvakten Simon Nurme kunde ha fått en betydligt roligare seriepremiär. Här får han i alla fall tröst av storasystern Jenny.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]

Örgrytespelarna jublar efter sitt matchavgörande 2-1-mål. Degerforsaren Markus Karlsson är däremot allt annat än glad.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]

20 minuter efter matchens slut började Degerfors omklädningsrum tömmas på spelare. En saknades – Simon Nurme.
Han var först ut ur duschen och att byta om.
I ett mörkt hörn av Valhallaområdet stod han och fick tröst av storasyster Jenny. När Jenny bjöd på stora kramen sprack Simon upp i ett litet ansträngt leende.
– Det som känns tungt är att vi gjorde en riktigt bra match. Vi slet och jobbade och hade fler chanser än Örgryte. Jag tycker vi var bättre – men det var de där målen.
Målen, ja.
Från läktarplats såg det ut som två målvaktstavlor – en stor och en liten mindre.
Örgrytes 1–0 i första halvlek?
– Jag såg bollen för sent och hade tyngden på fel ben. Jag kunde inte göra någonting – förstår att det måste ha sett billigt ut från läktaren. Jag ska själv titta på videon för att se vad som hände,
Och så det matchavgörande 1–2 med bara tio minuter kvar av matchen – och i ett läge då Degerfors hade mycket boll och var det lag som ville anfalla mest.
– Jag täckte kanske lite för mycket till höger. Bollen gick mellan mig och närmaste stolpen. Jag hade bollen i vänsterhanden men orkade inte hålla den. Det är ett skott jag ska ta.
När Simon kikade på matchstatistiken suckade han.
Tre avslut mot sig och två insläppta bollar.
– Det är för dåligt. Det var en svår match. Jag fick stå långa stunder och inte vara med i spelet. Det är lättare om man får göra någon räddning och känna att man är delaktig i spelet.
Simon Nurme hade tänkt sig en helt annorlunda kväll i Göteborg än det blev. För det här var en dag Simon längtat efter – i drygt två år.
Simon har varit andremålvakt i Örebro SK i två säsonger utan att ha fått spela en enda minut i superettan.
I 60 raka matcher har han suttit på avbytarbänken.
När spelade du senast en seriematch?
– Hmm, ja, du Det är knappt jag minns. Det måste ha varit hösten 2004 när jag spelade i Örebro Ungdom.
Med den bakgrunden ska inte Simon dömas för hårt efter den här rödvita debuten.
Han var självkritisk och stod inte och skyllde på någonting annat än sig egen oförmåga.
Eller ska vi säga ringrostighet.
Om du blir uttagen till hemmamatchen på söndag mot Jönköping. Du tvekar inte att ställa dig i målburen igen?
– Nej, jag spelar. Det var därför jag flyttade till Degerfors.
Innan Simon klev på spelarbussen för en nattlig hemfärd kostade han på sig några berömmade ord till målvaktskollegan Dick Last.
– Han gjorde några kanonräddningar.
Så sant som det var sagt.
Det var det som var skillnaden i den här premiären på Valhallas konstgräs.

KENNETH OLSSON 054-19 97 25 / kenneth.olsson@nwt.se

UPPD: 2008-08-29 16:20

PUBL: 2007-04-20 08:53