Tina Flognman på hemmaplan i Skived och Forshaga och på väg mot ännu ett OS. "När jag såg mejlet och mitt namn var med sprack bubblan, tårarna sprutade". Foto: Lisa Olaison
Här börjar Tinas resa mot ännu ett OS
HANDBOLL
En grusväg i utkanten av Skived. Det är här Tina Flognmans resa till London och OS börjar.
– Nu när jag vet att jag får åka med är det bara att köra på. I Peking för fyra år sedan kändes det lite som att vi var med för att lära – nu åker vi till London för att prestera.
– Nu när jag vet att jag får åka med är det bara att köra på. I Peking för fyra år sedan kändes det lite som att vi var med för att lära – nu åker vi till London för att prestera.
Publicerad: 2012-07-08 10:47
;)
Tina Flognman börjar se slutet på sin handbollskarriär efter många proffsår och inte minst, 205 landskamper.
Foto: Lisa Olaison [Förstora]
Foto: Lisa Olaison [Förstora]
Det är några lediga dagar för handbollslandslaget innan de på onsdag i nästa vecka återsamlas för en fyranationsnturnering i Norge. Tina Flognman utnyttjar ledigheten med ett besök hemma hos föräldrarna i Skived.
Ledighet, förresten. Det är en kraftig överdrift.
– Vår fystränare Elvir Rakovic har skickat med oss ett program vi ska köra. I dag har jag två pass. Det gäller att behålla farten i benen. Söndag däremot är helledig, säger Tina.
Forshaga och Skived är hemmaplan för handbollsstjärnan. Det var här hon växte upp. Träningspassen i går genomförde hon, i ordets rätta bemärkelse, på mammas gata. Och det är redan nu en mycket laddad och fokuserad Tina Flognman.
– OS finns självklart i tankarna hela tiden. OS är speciellt, det känns skönt att ha varit med om ett OS. Herregud, där kan man stå i drickakön och Roger Federer står framför en. Eller som en gång i Peking, när jag satt och käkade frukost, befann sig helt plötsligt också Usain Bolt vid bordet bredvid. Man kikar lite extra förstås, men det är ändå inte så att man går fram och säger tjenare. Det gäller att kunna hantera också sådana situationer och fokusera på vad man själv är där för.
Tårarna sprutade
Tina är med sina just nu 205 landskamper lagets mest meriterade spelare. Och hon vet vad hon vill ha ut av den här OS-trippen.
– Vi har pratat om det inom laget och vi vill gå vidare från gruppen. Vi ska dock inte se att den eller den matchen är viktigare än någon annan. Vi ska fokusera på vårt spel och ta oss vidare på det. Vi vet att vi hamnat i en jättetuff grupp. Går vi vidare har vi gjort det jättebra, men målet är självklart det. Var vi med i förra OS för att se och lära är det nu vi ska prestera något riktigt bra.
Tina skrattar när hon berättar om minuterna innan hon skulle få veta om hon ingick i truppen till London eller inte.
– Vilken pärs, pulsen var hög kan jag lova. Uppgörelsen från ledningen var att vi spelare skulle få mejl en kvart innan truppen blev offentlig. När så mejlet kom...oj, oj. När jag sedan läste och såg mitt namn sprack bubblan, tårarna sprutade. Först ringde jag min sambo Christoffer och sedan mamma. Jag vet inte vem som var gladast. Christoffer håller som bäst på att boka biljetter till också andra idrotter än våra matcher. Han är oerhört intresserad av idrott.
Ser slutet
Stora mästerskap börjar bli en vana för 31-åriga Tina. EM 2006, OS 2008, VM 2009 och EM 2010 (som slutade med silver) och så nu ännu ett OS. Och även om Tina börjar se slutet på sin fantastiska karriär säger hon:
– Jag har ett år kvar på mitt kontrakt med min franska klubb (Toulon) och det blir nog mitt sista år utomlands. Jag har visserligen lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Men...nej, så blir det nog. Med landslaget har vi också ett EM i Serbien i december och det kör jag gärna.
Handbollen kommer inte Tian att släppa taget om varken om ett år eller längre fram. Det säger hon också och skrattar och kommer med ett avslöjande:
– Jag har anbud att träna och spela med Varbergs HK. De spelar i trean, det är kanske en lagom nivå så småningom. Christoffer kommer från Varberg, så bosätter vi oss där så kanske, kanske. Det kan bli att vi också flyttar till Värmland och att vi har sommarstuga i Varberg. Vi får se...
Sambobyte
Något samboliv under OS med lagets andra värmländska, Anna-Maria Johansson, blir det dock inte.
– Anna-Maria och jag delade rum under träningslägret i Uddevalla i veckan. I OS återgår nog vi till det gamla vanliga. Att jag och Linnea Thorstensson delar rum och Anna-Maria och Cecilia Grubbström. Anna-Maria och jag är annars de i laget med mest ordning. Det stack lite i ögonen på de andra, vid ett tillfälle snodde de vår hotellnyckel och stökade till det rejält, skrattar Tina.
