Tusen hopp i veckan för Anna
SPORTINTERVJUN: Anna Lindberg
Det som saknas i dagsläget är ett ja från SOK – och flygbiljetten till London.
Den svenska simhopparstjärnan avslöjar i den här intervjun också att hon inte alls är så blyg och tillbakadragen som många uppfattar henne.
– Lika glad som jag oftast är, lika förbannad kan jag bli. Då brukar jag dyka under vattnet och skrika massor av fula ord.
;)
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
;)
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
I den här öppenhjärtiga intervjun berättar Anna att hon vissa träningsveckor gör runt 1 000 hopp och att OS i sommar inte behöver bli hennes sista tävling.
– Jag skulle bli jättebesviken om jag inte får åka till London. Jag har aldrig hoppar bättre, aldrig tränat bättre och aldrig känt mig starkare. Det enda jag saknar just nu för en OS-start är flygbiljetten.
Med vilken målsättning skulle du åka till London?
– Att göra min bästa tävling någonsin. Konkurrensen är stenhård. Jag vet att kinesiskorna kommer vara riktigt bra och det finns flera andra. Det finns kanske tio stycken som kan vinna en medalj.
Och du är en av dem?
– Hmmm, jag vill inte säga det så. Men gör jag allt rätt, sätter hoppen, då är jag nöjd och bra med.
Kommer du sitta vid bassängkanten och hoppas att dina konkurrenter misslyckas och att du har din dag?
– Nej, så går inte att tänka. Jag fokuserar på mitt. Det bästa vore att jag gör ett toppresultat och att de andra också gör det men att jag har min stora dag.
Du har sagt att OS ska bli slutpunkten för din aktiva karriär. Har du samma tankar i huvudet nu?
– Jag har sagt det. Det känns ändå lite tidigt att avgöra det nu. Jag vill avvakta och se hur det går i OS. Det avgör en hel del.
Du gör i London ditt femte OS. Du bör ha en del värdefull rutin gent emot många av dina konkurrenter?
– OS är speciellt och självklart känns det bra av att ha varit med tidigare. OS liknar ingen annan tävling vi simhoppare upplever. I OS är det massor av publik, något vi inte är vana vid annars.
Har du någon gång tänkt på vad du gjort om du inte valt simhopp?
– Det hade säkert blivit någon annan idrott. Jag har tränat både simning och gymnastik. Simningen gick bra men jag tröttnade. Träningen kändes för enformig.
Du har vunnit EM och massor av andra stora tävlingar. Men din sämsta tävling..?
– Framför allt två. VM förra sommaren och OS i Aten 2004.
Du har haft mamma (Ulrika) som tränare under alla år. Har det hänt att ni hamnat i luven på varandra och lämnat ett träningspass som ovänner?
– När jag var tonåring hände det men då bodde vi ju under samma tak och kunde inte fortsätta gräla och vara osams. Numera händer det aldrig. Det känns bra att ha mamma som tränare.
Du avslöjar ändå i den här intervjun att du kan bli arg, riktigt arg till och med.
Anna skrattar och ger en lång förklaring.
– Jag tror många ser mig som blyg, försiktig och tillbakadragen. Det är väl så jag framställts i media. Och visst...det är jag, det också. I bland i vissa intervjuer skulle jag gärna velat vara lite som Zlatan, att gått all-in och sagt vad jag innerst inne känt. Jag har valt att inte vara sån utåt. De som känner mig har en annan bild, jag lovar. Jag är oftast glad men jag är också envis och har ett hett temperament. Något mellanläge finns inte. Jag är oftast glad men när jag blir arg blir jag riktigt arg, ja, förbannad.
Och då..?
– Oftast är det när det inte funkar som jag vill i samband med ett träningspass. Det är då jag dyker under vattnet och skriker och tänker alla fula ord jag kan komma på.
Hemma då, när blixtrar det till då. När sambon Calle slänger strumporna på golvet utan att plocka upp dem, eller..?
– Nej, haha, det måste till mer än så. Och som jag sa, jag är oftare glad än förbannad, Tack och lov.
Din väg fram mot det OS du och vi alla andra hoppas du kommer att få åka till. Hur ser den ut?
– Närmast är det SM och därefter en GP-tävling i Rostock och sedan World cup i London, i OS-bassängen. Det är det närmaste programmet.
SM förresten. Du har några SM-guld men nästa ute-SM antar jag blir lite speciellt. Eller hur?
– Det kommer ju gå i Karlskoga. Så sett blir det speciellt för mig. Jag har annars ungefär 60 SM-tecken. Bevisen finns någonstans hemma men riktigt vart vet jag inte exakt.
För att återgå till OS. Har du någon aning vad du gör nästa gång det blir sommar-OS, 2016?
– Jag vet att jag inte kommer att finnas med och tävla då. Men vad jag gör..? Det är mycket jag vill göra. Helst något inom idrotten. Tränare eller coach, kanske. Något kreativt kommer det bli och träna vidare själv kommer jag göra. Fast i lite mindre omfattning än nu.
Du har förresten ett samarbete med Örebro SK i fotboll. Vad kan du berätta om det?
– De syns med sin logga på mina träningskläder och jag kommer närvara vid några av deras sponsorsträffar. För mig är detta något riktigt bra och positivt. Jag kommer i kontakt med personer jag annars inte skulle göra.
En helledig dag – vad gör du?
– I första hand umgås med sonen.
Och någon hemlig last..?
– Jag gillar godis och kakor men det får bli i måttliga mängder. Jag tror inte jag blir en sämre idrottare om jag unnar mig lite sött någon gång då och då.
Du ses inte särskilt ofta i galasammanhang som nu senast när det tv-sändes idrottsgala i Globen. Är du ingen partypingla eller..?
– Den här gången fick det bli hästgalan. Visst kan det vara kul gå på fest och dricka champagne någon gång men det är inte det viktigaste. Ibland måste jag prioritera och den här gången gick det inte att pricka in idrottsgalan för min del.
En sista fråga. Har det hänt att du varit rädd inför eller under ett hopp?
– Det händer, rädslan att bli skadad finns där men det gäller att övervinna den. Det är just denna rädsla som gör att många slutar med simhopp. Skador händer – det gör ont och blir skador när man slår i mot svikten. Jag vaknade förresten rädd för inte så länge sedan. Jag drömde att jag stod på 10-meterssvikten och skulle hoppa och att jag var livrädd, haha.
Namn: Anna Ulrika Lindberg.
Ålder: 31.
Yrke: simhoppare.
Familj: sambon Calle och sonen Yelverton, 2,5 år.
Född: Karlskoga.
Bor: Karlskoga.
Klubb: Bofors.
Ser på tv: sport och ibland någon film (”Hinner inte se teve särskilt ofta”).
Största meriter: fyra EM–guld, ett EM–silver, två EM–brons, fem fjärdeplatser i VM, en femte och sjätteplats i OS, runt 60 SM–tecken.
Intresse utanför idrotten: måla och läsa om design och konst.
Förebild och person jag beundrar: mormor Margareta.
Klarar jag mig inte utan: familjen och mobiltelefonen.
Källa:
