I stearinljusens sken fick spöken och gastar sin plats
KILA
;)
Årets tema har släppt fram flärden och det glittriga vid von Echstedtska gården. I galleriet har glaskonst samsats med hattar. Inte vilka som helst utan såna små chica saker med glitter, pärlor och fjädrar och som fört tankarna till 1920-talsmodet. Det har varit hattparad och aktivitetsdagar för eget skapande.
– Vi människor är ju fåfänga men för att kunna njuta krävs också lite mörka skuggor, säger Käthy Nilsson, intendent vid von Echstedtska.
Plats för spöken
Så vid sommarens sista aktivitet fick mörkret och gamla tiders spöken, gastar och mylingar kliva in i 1700-talsgården. I stearinljusens sken berättade folklivsforskaren Bengt af Klintberg om gamla folksägner på temat ”I väntan på domedagen i kyrkogårdens mull”:
– Vår stund under jorden kan man säga.
För många är Bengt af Klintberg mannen som bland annat skrivit ”Råttan i pizzan” och som tagit död på en mängd moderna myter. Men svenskarna, liksom människor i andra länder, har i alla tider varit ett vidskepligt folk. Det finns gott om folksägner; en del som förklaringar på det man förr inte förstod, andra av mer sedelärande karaktär.
– Vi hittar också många av sägnerna nedteckade på andra håll i världen, säger Bengt af Klintberg.
Myter om döden
Det finns gott om folktraditioner, vandringssägner och myter som handlar om döden och kan dateras långt tillbaka i tiden. Många av dem handlar om att det efter döden återstod en resa innan man kom till dödsriket. Traditionen berättades på olika håll i världen och genom olika tider. Grekerna hade till exempel sina berättelser om floden Styx som skulle passeras innan de nådde Hades, de nordiska vikingarna berättade om att ta sig över en bro över en flod. Under medeltiden skulle man igenom skärselden innan man kom till paradiset.
– I folksägnerna är ofta himmel och helvete två motpoler som slåss om människans själ.
De döda fick ingen ro
Men berättelserna kring döden handlade också ofta om att varken de sörjande eller de döda fick ro.
– En av de äldsta nedtecknade berättelserna är den om tårekrukan som kan sägas vara en vis berättelser och är känd över hela Europa, säger Bengt af Klintberg.
Sägnen berättar om den sörjande modern till ett avlidet barn som inte kan få ro förrän modern slutat sörja. Den berättelsen har tecknats ned i Värmland och skulle då ha berättats vid en begravning av ett litet barn.
Misstag fick påföljd
Att gör fel vid en begravning kunde få oanade följder för de ovan mark! Det kan många sägner berätta om. Då kunde den döde gå igen och spöka tills någon vågade fråga spöket vad som felades och felet rättats till. Bland annat sägs att en havande kvinna som avlidit gått igen sedan hon saknat en sax och en linda i kistan.
– Det är fascinerande! I Skåne har det hittats saxar i gravar som grävts upp. Det visar att det inte bara handlat om en sägen utan också varit något som praktiserats, säger Bengt af Klintberg.
Fruktan för spöken
Spöken har en central roll i många sägner och är inget typiskt för Sverige. Vissa andra länder som exempelvis Japan är också rika på spökhistorier.
– Men fruktan för spöken och gengångare har varit väldigt stor i Sverige, säger Bengt af Klintberg.
Själv är han föga rädd för spöken. Han säger sig själv aldrig ha träffat på något. Inte ens när han övernattat i von Echstedtska som självklart har sina egna berättelser som bland annat blodfläcken i hallen som aldrig går att skura bort.
