För Erik handlar idrott om att fånga glädjen
SÄFFLE
– Jag har varit med i många lag där kamratskap och laganda varit avgörande och där vi blivit kompisar för livet. Jag har lärt mig vilket stor betydelse idrotten har när det gäller fostran och förbrödring, säger han.
;)
Foto: Claes Österman [Förstora]
Erik berättar att det egentligen var ren avundsjuka som gjorde att han en gång började spela ishockey. Det var på den tiden då Säffle saknade ishall. Erik var inte mer än sju–åtta år när hans fyra år äldre bror John började spela i ishockey i Åmål.
– Jag grinade mig till att mamma fick ringa till Åmål och fråga om det fanns plats för mig också. Det gjorde det som tur var...
I Åmåls SK upptäckte man snabbt att Erik var en talang utöver det vanliga och det gick inte många år innan talangen hamnade i Grums som på den tiden spelade i ishockeyns näst högsta serie.
– Jag gick till Grums eftersom jag tyckte att det skulle vara roligare att spela för Värmland än Bohuslän/Dal när det började dra ihop sig till TV-Pucken, berättar han.
Spelade TV-Pucken
Jodå, Erik kom med i TV-Pucken och det tog inte lång tid innan han fick debutera i A-laget som på den tiden bestod av spelare som till exempel Thomas Rhodin, Greger Artursson, Magnus Roupé och Peter Hagström. Det var naturligtvis en inspirerande miljö för den unge talangen.
I det skedet hade redan Leksand och Västra Frölunda kartlagt Säfflekillen. Erik hade sökt och kommit in på ishockeygymnasiet i Göteborg där Frölunda visade intresse. Samtidigt ringde Leksand och bjöd upp honom för testspel. Men Erik tackade nej till erbjudandena och tackade till slut också nej till hockeygymnasiet.
– Än i dag kan jag fundera på varför jag avstod men jag var nog inte mogen helt enkelt. Jag trivdes för bra hemma hos föräldrarna och brorsan. Några år senare skulle jag nog ha gjort ett annorlunda val.
Knäet gick sönder
Erik fick i stället – tillsammans med sin kompis Thomas Johansson från Säffle – chansen i Grums A-lag där omgivningen naturligtvis inspirerade. Erik, som spelade back, fick inte så mycket istid första året men lärde sig mycket och till slut var han inne i A-laget.
Efter något år vände lyckan. Erik åkte i en match på en knätackling som skadade ena knäet allvarligt vilket gjorde att han fick göra ett uppehåll på nio månader. När det sedan var dags för operation bestämde han sig för att avstå.
– Jag orkade inte vila ännu längre och jag hade ju i alla fall kvar det ena korsbandet...
Tillbaka till Säffle
Men Erik minns att han därefter hade svårt att gå in hundraprocentigt i närkamperna.
– Jag la ned all den lidelse och passion som krävdes och tränade stenhårt men jag kom aldrig tillbaka till min gamla nivå och insåg att min gamla pojkdröm inte skulle bli uppfylld, minns han.
Han spelade vidare i Nor och när sedan Säffle HC ringde bestämde han sig för att avsluta sin aktiva karriär med några säsongen hemma i stan.
– Jag hade ju aldrig spelat i Säffle så det var kul att komma till klubben. Vi hade ju ett hyfsat lag och det blev några fantastiskt roliga år, berättar han.
Ledargestalt
Erik berättar att han trivdes mycket bra i de klubbar som han spelade i och att han lärde sig att värdesätta det kamratskap och den laganda som innebär att man stöttar och uppmuntrar varandra.
– Tiden i Grums kom att prägla mig som människa. Vi hade en härlig sammanhållning och håller fortfarande kontakten genom regelbundna träffar. Samma typ av lagkänsla hade vi när jag spelade fotboll i Säffle FF. Där hade vi också duktiga ledare som betonade de rätta värdena. Det utvecklade oss både som spelare och individer.
Alla tränare och ledare som Erik hade som spelare har blivit inspirationskällor för honom i hans eget engagemang som ledare. Det var ju närmast oundvikligt att han själv skulle bli ledare efter den aktiva karriären, särskilt när han själv fick två grabbar som båda tycks gå i sin pappas fotspår.
Ordförande i klubben
I Säffle HC har han bland annat kamperat ihop med Pelle Karlsson.
– Hos honom såg jag tidigt en ledarstil som tilltalar mig. Han har gett mig mycket tips och råd och har blivit något av en läromästare. Det vore fantastiskt om vi kunde få tillbaka honom till klubben i någon roll, säger Erik.
Sedan ett år är Erik nämligen ordförande i Säffle HC och han har onekligen hunnit sätta viss prägel på verksamheten. Själv håller han dock inte riktigt med om det.
– Nej, det är en stor grupp människor som arbetar hårt för att komma tillrätta med de ekonomiska svårigheter som klubben brottats med. När resultatet blivit så bra är det enkelt att vara ordförande, säger han.
Förlegat tänkande
Att bli ordförande i klubben var aldrig något som han strävade efter. I själva verket tackade han nej flera gånger innan han slutligen åtog sig uppdraget. Det skedde på en del tydliga premisser. Erik tycker exempelvis inte att det viktigaste är att ha ett A-lag som spelar så högt upp i seriesystemet som möjligt.
– Jag tycker mycket av det gamla tänkandet är förlegat. Vi har en minskande befolkningsutveckling i Säffle med allt mindre årskullar och då gäller det att anpassa sig. Jag är en varm förespråkare av samarbete i olika former, säger han.
Då tänker han inte bara på att samarbete inom tätorten utan också över länsgränsen. Erik vill gärna utveckla ett samarbete med konkurrenterna i Åmål.
– Vi måste sätta barnen i fokus och då får vi tänka i nya banor, menar han.
Lärarutbildning
Erik är en människa som ger engagemanget och hängivenheten ett ansikte. Han har också förmågan att smitta andra med sin entusiasm.
– Det blir svårare och svårare för föreningar att engagera ledare och föreningarna får i allt högre grad rikta in sig mot intresserade föräldrar. Det är så lätt att tacka nej. Men att vara ledare behöver ju inte betyda att man tränar ett lag. Man kan lika gärna jobba i cafeterian...
När Erik insåg att hans spelarkarriär var över började han grubbla över mer existensiella frågor som jobb och framtid. Han jobbade i flera år på ”Karossen” innan han vid 28 års ålder bestämde sig för att börja plugga igen.
– Jag gjorde högskoleprovet och kom till min förvåning in på lärarlinjen i Karlstad. Med lite disciplin och planering gick det bra att kombinera studierna med familjelivet. Jag har alltid haft lite matjord i fickorna och fick jobb i Säffle direkt när jag studierna var klara, ler han.
På Tingvallaskolan
Det var hos en särskolegrupp på Sundsborgsskolan. Numera är han lärare på Tingvallaskolan som han tycker är en skola med mycket bra arbetsklimat. Att han tycker om barn och ungdomar råder ingen tvekan om och han tycker det är roligt att hans egen nioåring är en riktig liten hockeylirare.
– Men det skulle aldrig falla mig in att mana på och pressa mina barn. Idrott är en kul lek. Man ska kunna testa allt och veta att man kan misslyckas. Idrott handlar om att fånga själva glädjen.
Eriks stil och egenskaper som ledare är inte bara tillvaratagna i Säffle HC utan också uppmärksammade i andra sammanhang. Han är exempelvis förbundskapten för Värmlands lag som ska spela TV-Pucken i höst. Det är andra gången han fått detta förtroende.
– TV-Pucken är en helt annan typ av verksamhet. Här handlar det om att studera 200 spelare för att hitta de rätta spelarna som man kan forma till ett lag. Just nu är det 30 spelare kvar i truppen och jag kan lova att motivationen är hög, säger han.
Spännande erbjudande
Men att vara bäst när man är 15 år betyder egentligen inte så mycket, menar han.
– Nej, det är många talanger som försvinner på vägen och man är inte alls ute ur bilden om man missar TV-Pucken eller blommar ut sent. Se bara på Säfflekillen Alexander Eriksson som förhoppningsvis spelar i Elitserien med Leksand nästa år. Han har visat att man kan om man vill och har passionen. Det är en härlig förebild för Säffle HC:s ungdomar!
Också i Stockholm har man upptäckt Eriks ledarskap. Erik funderar just nu på ett erbjudande om att bli sportchef i en Stockholmsklubb.
– Det är naturligtvis smickrande, speciellt med tanke på den filosofi som klubben arbetar efter. Jag har fått tjänstledigt från skolan och informerat Säffle HC om läget men inte riktigt bestämt mig ännu. Det handlar mycket om att kunna lösa veckopendlingen, förklarar han.
Framtidsprojekt
Men Erik släpper inte utvecklingsarbetet i Säffle HC där man ju fått EU-bidrag för att genomföra miljonprojektet med Värmlands största Ice Off-bana utanför Somashallen.
– Vi har många idéer om hur man ska kunna utveckla och bredda verksamheten kring den satsningen. Här hoppas vi hitta nya samarbetsformer med andra föreningar och det glädjer oss att kommunen ser potentialen i projektet, säger Erik.
Ålder: 34
Bor: Villa i Säffle.
Familj: Sambo Maria samt barnen Hugo och Hannes.
Yrke: Lärare.
Favoritmat: Fläskfilé med vitlök och egen klyftpotatis.
Favoritdryck: Coca Cola.
Läser: Senast var det Infiltratören av Lars Wierup.
Lyssnar på: U2, Kiss, AC/DC och Bruce Springsteen.
Senast på bio: Det var så länge sedan att jag inte minns vilken film det var.
Intressen: Jag är sportnörd. Tycker också om att spela golf.
Mina bra egenskaper: Jag tror att andra skulle se mig som engagerad och lojal.
Mina sämre egenskaper: Jag är otålig och har svårt att sitta still mer än en timme.
Det engagerar mig: Idrottens betydelse som fostrande och förbrödrande.
Det gör mig arg: Utstuderade elakheter.
Det gör mig glad: Leklust, Folk som vågar vara sig själva.
Mest stolt över: Mina barn.
Motto: Ge aldrig upp.
Framtidsplaner: Bygga ut huset. Dessutom funderar jag starkt på ett spännande erbjudande om ett jobb som sportchef i en Stockholmsklubb.
