"Jag känner mig död, så varför fortsätta att leva?"

Muhammed Hassan, 32 år, flydde från Mogadishu i Somalia. Han har varit i Sverige i fem år.

– Allt känns hopplöst. Jag har inga drömmar kvar. Förut hoppades jag på att kunna slutföra mina juridikstudier i Sverige, men jag tror aldrig att det kommer att hända.

23-årige Houssein Hagi Abobeker håller med. Han sover mest bort dagarna.

– Jag förlorade min dröm. Jag har svårt att sortera mina tankar och har egentligen ingen att prata med.

Han lyser upp när han pratar om fotboll, visar sina slitna fotbollsskor.

– Jag skulle gärna vilja spela med ett riktigt lag. Jag provade men det gick inte. Jag blev så hungrig och matt. Jag har inte råd att köpa så mycket mat som jag behöver för att orka vara med och träna och spela matcher.

Dagarna bara passerar. De fyra rumskamraterna spelar tärningsspel och går till biblioteket.

Bönen är ett sätt att hålla rutinerna uppe. Fem gånger om dagen vänder de sina ansikten mot Mecka och ber.

Ber för nytt hopp och nya drömmar. Men de verkar inte komma.

Nittioåtta lägenheter

Migrationsverket hyr 98 lägenheter i Säffle. 84 av dem på Vintergatan, strax intill E 45:an. Lägenhetsområdet byggdes på 1960-talet. Vissa av hyreshusen ser knappt ut att ha renoverats sedan dess, men vi möter målare och snickare som verkar kunna ändra på det.

Cigarettfimpar täcker marken, trots att flera av de boende berättar att Säfflebostäders personal städar varje morgon.

Två hyreshus ligger tätt intill varandra. I det ena huset verkar det mest bo afghaner och somalier. Vi blir inbjudna och erbjuds juice och te.

I det andra huset möter vi palestinier och kurder. Stämningen är annorlunda.

Tonläget är hårdare och kritiken mot ”de därborta” är hård:

– Det är deras fel att polisen alltid måste åka hit! De bråkar, skriker, slåss med knivar och super.

Ofta bråk

Polisen i Säffle bekräftar att det ofta är bråk på Migrationsverkets boenden i Säffle. Men det handlar inte om någon enskild grupp, det är olika från gång till annan.

– Vi tycker att vi har fler ärenden på Vintergatan jämfört med övriga Säffle. Hur det ser ut på andra ställen där Migrationsverket har boenden kan jag inte uttala mig om. Men vi upplever att det är mycket bråk och att det ökat de senaste åren, säger Bengt Stevensson hos Säfflepolisen.

– Vi har uttalat att vi önskar att Migrationsverket har mer personal på plats i Säffle.

Migrationsverkets enhetschef i Värmland, Lotta Anderberg, håller inte riktigt med:

– Olyckligtvis har det varit misstänkt grova brott i Säffle under våren och sommaren. Som jag ser det skulle det kunna hända vart som helst, det är inte bättre eller sämre än i till exempel Filipstad och Hagfors.

– Det är också viktigt att komma ihåg att det många gånger inte handlar om asylsökande utan om dem som beviljats uppehållstillstånd. Vi har också ett väldigt bra samarbete med polisen i Värmland, både på det administrativa och operativa planet.

Muslim hinduens bäste vän

Vi blir inbjudna till Hemil Kumar Jada. Han är hindu och skriver just nu på en bok om sitt liv, sin livsåskådning och tro. Trots att orsaken till att han flydde till Sverige är strider mellan hinduer och muslimer så är hans närmsta vän i Säffle en muslim.

Ali Muhammed Hussaini har nyligen kommit tillbaka till Säffle efter en längre sjukhusvistelse. Hans självmordsförsök misslyckades.

– Det kändes lika bra att avsluta livet på egen hand i stället för att bli mördad när jag tvingas återvända.

Han sover inte på nätterna. Mest tänker han på sin fru och sina barn. Det har gått ett år sedan han sist pratade med dem.

Ali Muhammed Hussaini har ingen att prata med. Hans id-handlingar bedöms inte vara giltiga och han ska enligt det senaste beslutet återvända till Afghanistan.

Han gråter mycket.

– Men bara i duschen när ingen kan se eller höra mig.

Han har överklagat men har nog egentligen redan gett upp.

– Jag känner mig död, så varför fortsätta att leva?

Verksamheten upphörde

Det finns ingen organiserad verksamhet för asylsökande i Säffle. Kyrkan hade ett café men verksamheten upphörde när Migrationsverket slog ihop sina enheter i Värmland och flyttade det mesta till Karlstad.

Det innebär att vare sig utredning, ekonomiska beslut eller verkställningar sker på de mindre orterna.

Det som handlar om boendet sköts däremot från de mindre orterna:

– Information till asylsökande om lägenheterna, utrustning i boendet och allmän information ges på plats, säger enhetschef Lotta Anderberg.

När det gäller den uteblivna organiserade verksamheten för asylsökande menar hon att det är en konsekvens av att Migrationsverket fått i uppdrag att korta handläggningstiderna:

– Vi har ett uppdrag från regeringen och har i viss mån fått omprioritera våra resurser.

– Däremot försöker vi uppmuntra frivilligorganisationerna att engagera sig i dessa frågor. När det gäller Säffle kan Migrationsverket bistå med att betala en lokal för att kommunen ska kunna bedriva ett projekt för asylsökande.

Dömdes för mordförsök

Enligt dem vi pratar med syns polis eller ambulans i området mer eller mindre varje dag. Ofta begär ambulansen poliseskort för att gå in i lägenheterna. På nätterna hörs skrik och bråk.

Sent en aprilnatt i år väcktes en 25-årig man av att hans 34-årige rumskamrat ville att han skulle flytta.

Klantillhörigheten var ett problem, trots att de var landsmän.

25-åringen har berättat hur han tvingades utstå hot.

Men det hade också varit andra bråk. Om städningen, om alkohol och haschmissbruk.

34-åringen hade druckit flera dagar i rad och han var arg. 25-åringen hade fått permanent uppehållstillstånd.

Det hade inte han.

Han tog en morakniv och knivhögg den yngre flera gånger. Skadorna var livshotande.

34-åringen dömdes till 8,5 års fängelse för mordförsök, domen fastställdes nyligen i hovrätten.

Ska ta hänsyn

När det gäller vilka som kan bo ihop försöker Migrationsverket i så hög utsträckning som möjligt ta hänsyn till språkliga, kulturella och religiösa likheter eller olikheter.

– Vi har god kunskap om vilka som bör, eller inte bör, dela lägenhet. Vi försöker också låta familjer bo ensamma så långt som möjligt. Ibland lyckas vi inte fullt ut på grund av att vi saknar boendeplatser, säger Lotta Anderberg.

Säfflepolisen Bengt Stevensson upplever det annorlunda.

Han menar att polisen framför allt märker av konflikter mellan unga män som delar lägenhet.

– Många kommer också hit och vill berätta. De kommer även hit till polisstationen eftersom de inte har fått kontakt med Migrationsverket.

Migrationsverket har tolv boendepersonal i Värmland. De arbetar alltid två och två.

I Säffle finns personal på plats måndagar och onsdagar, två timmar åt gången.

– En stor del av tiden spenderar vår personal självklart ute i våra boenden. De boende kan fråga om allt möjligt, de känner igen oss och tar ofta kontakt, säger Lotta Anderberg.

Mår inte bra

17-årige Muhammed Reza Sadiki mår inte bra. Han är rädd. Rädd för att återvända. Han är föräldralös. Hans föräldrar dog efter en granatattack.

Problemet är att han inte har några bevis. Bara sin egen berättelse, sina egna upplevelser. Men det räcker inte.

Han kom först till Fengersfors, söder om Åmål, till ett boende för ensamkommande flyktingbarn. I fem månader fick han kompisar, och framför allt: han fick gå i skolan. Det är allt han vill.

Att få lära sig mer, få en utbildning.

Han delar nu lägenhet med tre män. En utredning av hans ålder visade nämligen att han är äldre än vad han uppgett. Eller egentligen visade testerna av handleden och hans tänder två olika åldrar: ett sa att han var 19 år, det andra att han var 18 år och 3 månader.

Det var bara att flytta ut.

Han blev lovad skolgång i Säffle, men hittills har ingenting hänt.

Muhammed Reza Sadiki kan inte tänka. Eller jo: en sak tänker han på. Han upprepar det flera gånger: han är 17 år och 7 månader gammal.

Startade utredning

För en månad sedan startade Arbetsmiljöverket en utredning. Ett skyddsombud hade stoppat arbetet med städning på Migrationsverkets boende på Vintergatan.

Städpersonal kände sig hotad och Säbo hade börjat städa själva.

Hyreshusen är slitna, det medger enhetschefen Lotta Anderberg. Samtidigt besiktar Migrationsverket och Säfflebostäder lägenheterna regelbundet.

Samarbetet fördjupades efter klagomål på miljön för två år sedan: stort renoveringsbehov, vattenskador, skadegörelse, nedskräpning och sanitära olägenheter hade då inrapporterats.

Migrationsverket är som vilken hyresgäst som helst och betalar också samma hyra som vem som helst.

De ersätter också Säfflebostäder när till exempel nycklar tappas bort eller om lägenheter behöver saneras. De senaste tre åren har Migrationsverket betalat drygt 900 000 kronor till Säfflebostäder.

Har funnits konflikter

Lotta Anderberg sticker inte under stol med att det funnits konflikter i Säffle, framför allt på Vintergatan:

– På gott och ont har asylprocessen snabbats upp. Tidigare tog utredningarna långt över 1 år, nu kommer ett beslut inom fyra, fem månader. Det har skapat högre omsättning på människor, många flyttar in och ut på kort tid och det kan skapa slitningar och konflikter. Vi har märkt av en viss frustration.

Hon anser trots allt att verksamheten i Säffle fungerar relativt bra.

– Vår verksamhet kan naturligtvis upplevas på olika sätt. Men vi har lång erfarenhet av att finnas på plats där och jämfört med andra ställen rakt över landet sticker inte Säffle ut åt något håll.

– Det som det kan finnas för- och nackdelar med i Säffle, jämfört med andra boenden, är att en stor del av de boende är placerade i en hel byggnad.

Få har kontakt

Få av dem vi träffar på Vintergatan har någon kontakt med Säfflebor som inte bor i Migrationsverkets lägenheter. De ser dem såklart på Lidl, som ligger strax intill, eller på stan.

– Ibland hälsar inte de jag lärt känna på fotbollen om jag träffar dem på stan. Jag vet inte varför, säger Houssein Hagi Abobeker.

Vi tackar för oss. Önskar dem lycka till.

Men egentligen: till vad?