Det har blivit många bilar genom åren för Britt och Mona. I februari köpte Britt och Anders drömbilen, en mörkblå Cadillac från 1958.
Det har blivit många bilar genom åren för Britt och Mona. I februari köpte Britt och Anders drömbilen, en mörkblå Cadillac från 1958. Foto: Frida Lindell

Bilar är livet för Britt och Mona

SÄFFLE

Raggartvillingarna Britt Lindströms och Mona Karlssons stora passion är bilar. Ett intresse de haft i hela sitt liv, och som de delar med sina familjer. Men det handlar inte bara om bilar, utan lika mycket om det sociala när man träffar andra med samma intresse, och om känslan när man glider fram genom stan i en gammal amerikanare.
Publicerad: 2012-08-16 12:30
Monas favoriter är cabrioletbilar, och hon har en röd Cadillac med cabriolet från 1970.
Foto: Frida Lindell
 [Förstora] 
Mona och Britt har alltid stått väldigt nära varandra, och deras familjer är mer som en enda stor familj.
Foto: Frida Lindell
 [Förstora] 
Insidan är minst lika viktig som utsidan. Tärningar, blommor och päls är dekorationer som passar i en amerikanare.
Foto: Frida Lindell
 [Förstora] 

Tvillingarna Mona Karlsson och Britt Lindström har alltid varit motorintresserade. De har haft mopeder, motorcyklar och bilar. Men det är inte vilka bilar som helst som intresserar dem.

– Det ska vara amerikanare, säger de båda två på sin breda värmländska.

Tillsammans äger tvillingarna och deras familjer sju stycken amerikanare. Britt och hennes man Anders köpte i slutet av februari sin drömbil – en blå Cadillac från 1958.

– Det hade man ju inte ens vågat drömma om när man var ung, säger Britt. Det är som Anders säger, den ska vi ha kvar tills vi går bort.

Monas favoriter är cabrioletbilar. Hennes drömbil är en Cadillac 50-talare med cabriolet.

– Men då är vi uppe i en halv miljon, och det är för mycket, skrattar Mona.

Idag har hon en röd Cadillac från 1970.

Åkte på bilutställningar

Britt och Mona har många roliga minnen som de gärna delar med sig av. Intresset för motorfordon började redan när de var små. De bodde på en hästgård i Tveta, och deras pappa var bilmekaniker.

– Pappa hade bara bruksbilar. Men mamma hade moped, och hon tog körkort väldigt tidigt. Då var det ju väldigt ovanligt att tjejer tog körkort och körde moped på den tiden, och det var det ju när vi var unga också, berättar de.

Men Britt och Mona gick emot strömmen och när de var 15 år köpte de sig varsin moped av märket Puch Florida.

– Det var högt styre på dem, stockholmsstyre kallades det. De var knallgula och hade fäll på sadeln, berättar tjejerna.

De hade väntat länge och väl på att fylla 15 år och få köra moped.

– Jag minns att vi körde hela natten efter att vi köpt mopederna, säger Mona och skrattar. Oj, vad vi körde. Vi åkte till Sjönsjö och badade mitt i natten.

När de var 16 och 17 år samlade de ofta ihop ett gäng vänner och åkte runt i Sverige på bilutställningar, exempelvis på Ullevi i Göteborg, och tittade på amerikanare och muskelbilar.

Första bilen speciell

– Försäljarna blev nog inte så glada på oss, för vi tittade ju bara utan att köpa något, skrattar Mona.

När tjejerna var elva år flyttade familjen från Tveta till Annelund. Men gården i Tveta hade de kvar, och tjejerna spenderade mycket tid där.

– Vi var där så fort vi kunde. Vi körde gokart till exempel, det hände nåt hela tiden där ute, säger Britt.

Monas första bil var en gräddvit Amazon, och Britts var en stålgrå Amazon. De köpte sina första bilar när de var 19 år och nyss hade fått jobb som målare på företaget som i dag heter Moelven.

– Första bilen är alltid speciell. Och Amazoner är fortfarande snygga, säger Mona och får medhåll av sin syster.

När de var 24 år tog de motorcykelkörkort, och köpte sig varsin kustomiserad Yamaha.

– Det var jättemånga som hade motorcykel då.

Samlingsplatserna var oftast vid Annelundstorget eller Stortorget, och det har blivit många spontana resor under åren.

– Jag kommer ihåg en gång när vi var ute och åkte. Vi hade ju inga motorcykelställ, utan vi hade bara en liten knuttejacka och läderstövlar. Regnet öste ner, så vi fick stanna till och hälla ur vatten ur stövlarna, berättar Mona, och tvillingarna skrattar högt åt minnet.

Åker på motorträffar

– Och en gång när vi skulle åka till High Chaparall, så öste det också ner. Då fick vi stanna till vid en mack i Hjo och mannen som jobbade där klippte sönder påsar som vi trädde på oss, säger Britt, och skrattandet fortsätter.

1986 fick Mona sin son Henrik, och året efter kom Britts äldsta dotter Sofia. Då ägnades tiden åt familjen och motorintresset lades lite på hyllan. Britt köpte föräldrahemmet i Tveta, där hon fortfarande bor kvar tillsammans med sin man Anders. Mona byggde tillsammans med mannen Christian sitt hus fyra kilometer utanför Säffle.

– Man får ju ett annat tänk när man får barn också, man börjar tänka lite mer på riskerna, säger Mona.

Det bästa med motorcykelturerna tycker Britt och Mona var gemenskapen.

– Det roligaste var ju när man stod still, och man skrattade och pratade, säger Britt.

Samma sak är det med bilintresset. Även där är gemenskapen och det sociala en stor del. De är medlemmar i klubben Säffle Street Gliders, som ordnar utflykter nästan varje helg. De har varit på träffar på flera ställen runt om i Sverige, som exempelvis Strömstad, Arvika och Linköping. I mitten av juli anordnas varje år Borgviks motordag, och där har de varit de tre senaste åren.

– Det är stort, det brukar vara ungefär 8000 personer, säger Britt.

Givande arbete

På träffarna möter man många likasinnade människor, och man hjälper och tipsar ofta varandra, till exempel om man vill köpa ny bil eller behöver motordelar.

– Man hjälper alltid varandra, det är aldrig någon tävlan om vem som har finast bil eller något sånt, säger Mona.

Samhörigheten är stor bland människor med liknande intressen.

– Möter man en amerikanare så vinkar man, det spelar ingen roll var man är, säger Britt.

Mona och Britt är väldigt sociala och öppna personer, som tycker om att träffa och lära känna människor. Britt arbetar som elevassistent och Mona som fritidsassistent på Höglundaskolan. I sitt arbete lär de känna många ungdomar.

– Det är nyttigt att ha ett intresse i tonåren, och vi kan nog smitta av oss av vårt intresse till ungdomarna. Vi kan prata med dem om mopeder, EPA-traktorer och bilar, och det är ett bra sätt att lätt komma inpå.

Att de är kvinnor kan också ha fördelar, speciellt i mötet med unga tjejer.

– Vi visar att även tjejer kan våga, säger de.

De har arbetat inom skolan i nästan 16 år, och de trivs otroligt bra med sitt arbete.

– Vi trivs så bra, det är ett väldigt givande arbete, säger Britt.

Rock n´ roll och rockabilly

De tycker att det är spännande att se hur ungdomarna förändrar sig under åren mellan sjuan och nian, och säger att en del till och med kommit fram på stan när de blivit 20–25 år, och tackat dem.

– Det kom fram en kille på stan en gång och sa ”jag kan fortfarande höra dina ord”, säger Mona.

– Det handlar ju oftast om att vi lär ungdomarna vanligt folkvett. Vi sporrar dem, och får dem att satsa på sin utbildning, säger Britt.

Det är inte bara bilar från 50-talet som intresserar tvillingarna. Även musikstilen går i 50-talets tecken.

– Vi pratar inte så mycket om musiken när vi träffar andra motorintresserade, men den finns alltid med som en självklarhet i bakgrunden, säger Britt.

Det är mestadels rockabilly, rock n´ roll och country som gäller.

– Elvis och Cash står sig ju alltid. Sen lyssnar vi på till exempel Top Cats och Revivals, säger tjejerna.

Speciell känsla

Det är oftast Henrik, Peter och Christian som meckar med bilarna, medan Britt och Mona tittar på och langar verktyg.

– Det är lika stor glädje att sitta på en pall bredvid och titta på, säger Mona.

Men när de är ute och glider är det oftast Britt och Mona som kör. Tvillingarna pratar om känslan som infinner sig när de är ute och åker. Det är känslan som hela motorintresset bygger på.

– När det var skol-SM för maskinförare här i Säffle i våras, så stod vi med bilarna på lilltorget vid Sibylla på kvällen. Då kom en av de som var domare fram till oss och sa ”jag såg er förut, ni ser så farliga ut”, säger Mona.

– Det kan man ju inte tro, att man går runt och ser farlig ut, skrattar Britt.

– Då fick de följa med på en tur i bilen, och efteråt sa de ”vilken känsla, nu förstår vi”, fortsätter Mona. Det är verkligen en speciell känsla när man glider fram i en amerikanare.

Frida Lindell
Skriv ut!  Skriv ut!  |  Tipsa en vän!  Tipsa!  |  Rätta fel i artikeln!  Rätta!
Fakta
Mona Karlsson

Ålder: 52 år den 28 augusti

Bor: Spässlanda Björkliden

Familj: Maken Christian, barnen Henrik 26 år och Peter 19 år

Yrke: Fritidsassistent på Höglundaskolan

Favoritmat: Kalops och potatis

Favoritdryck: Coca-cola

Läser helst: Verklighetsbaserade böcker

Lyssnar på: Rock'n roll och Rockabillymusik

Favoritfilm: Humorfilmer

Intressen: Familjen och jänkarna

Bästa sommarminne: Att åka med jänkarna en varm sommarkväll till någon folkpark och dansa till bra musik

Mitt sommarparadis: Hemma vid poolen och Strömstad

Fakta
Britt Lindström

Ålder: 52 år den 28 augusti

Bor: Tveta Lillebacka

Familj: Maken Anders, barnen Sofia 25 år och Linda 19 år

Yrke: Elevassistent på Höglundaskolan

Favoritmat: Kalops och potatis

Favoritdryck: Coca-cola

Läser helst: Verklighetsbaserade böcker

Lyssnar på: Rock'n roll och Rockabillymusik

Favoritfilm: Humorfilmer

Intressen: Familjen och jänkarna

Bästa sommarminne: Att åka med jänkarna en varm sommarkväll till någon folkpark och dansa till bra musik

Mitt sommarparadis: Hemma vid poolen och Strömstad

Just nu på ettan

Senaste nytt
I dagens NWT

Våra husdjur fokuserar i dag på vikten av att man hittar ett passande namn på sitt husdjur, och kommer med lite tips på vad man ska tänka på.

– Hela helgens sportresultat

– Kolla hur bra du har hängt med i nyhetsflödet med Nutidstipset

Webbfrågan
Vann rätt låt i Eurovision?

Parkväxande blomma.
FLER

Har du en egen nyhet?

Vill du dela med dig av något som äger rum där du bor, eller en fin bild? Mejla in detta till oss! så kan det hamna under Läsarnas här på nwt.se. Läs mer om hur du bidrar till Läsarnas här.

Sök recept
Till hittarecept.se