Kul i dåligt sällskap
Spel
Dice (16 år)
Världen är i fara och det är dags för Bravo Squad 2 att rycka ut igen. Denna gång är det kampen om ett supervapen som ligger till grund för äventyret och det gäller att hitta det före den ryska fienden. Striderna tar vid i vackra sydamerikanska miljöer och de kargaste delarna av Ryssland. Ytterligheter åt båda håll men givetvis perfekta miljöer för lite skjuta.
Bad Company 2 levererar en underhållande och välkomponerad singleplayer även om tempot stundtals är hektiskt. Å andra sidan kan man själv styra tempot beroende på hur mycket man utforskar sin omgivning. Däri ligger också mycket av glädjen med spelet för vill man njuta av atmosfären och miljöerna står det en fritt att göra det. Variationen är också ett stort plus. Ena stunden smyger man med snipergevär för att i nästa braka fram genom terrängen i en stor stridsvagn.
Den stora behållningen ligger dock, liksom hos konkurrenten Call of Duty: Modern Warfare 2, i multiplayern och här kan jag inte undgå att börja jämföra. CoD må vara aningen mer späckat sett till innehållet men vad gäller spelglädje piskar Dice upp Infinity Ward så det står härliga till. Friheten är underbar och då syftar jag främst på spelplanen. Konkurrentens kartor känns klaustrobiska i jämförelse.
Tungt fokus har lagts på samarbete för att saker och ting ska fungera. Gruppen lyckas om alla drar sitt strå till stacken och jag älskar det faktum att man kan variera sig. Blir det för intensivt längst fram med automatgeväret kan man byta till ett långdistansvapen och göra sitt på håll samtidigt som man kan pusta ut en smula.
Att det här skulle vara ett bra spel var väntat men inte att det skulle hålla så hög klass vad gäller spelglädjen.
Frihet i en liten ask kallas det väl?
