Fjuttigt hopkok
(SEGA)
På ytan är Sonic den ultimata partyfiguren. Allt går snabbt, omgivningarna är färgstarka och hans fiender är sådär lagom otäcka. Men just där ligger även hans begränsningar som huvudrollsinnehavare. Speciellt i ett racingspel.
För när man är inne på femtioelfte varvet och fortfarande inte kan nita till motståndaren så det svider ordentligt så känns det lite meningslöst. Man vill trycka plattan i mattan och få hästkrafterna att frusta och brumma. Det som händer är ett litet fjuttigt hopp framåt. Inte så fräckt alltså.
Och banorna är tämligen likartade. Koncepten skiljer sig men efter ett tag så smälter samtliga banor ihop till ett neonfärgat hopkok där kampen om att komma först över mållinjen är tämligen tandlös.
En vuxnare version av Sonic vore på sin plats. En ruffigare variant där alla medel är tillåtna.
Jonathan Strandlund














































































