Svag (r)o(v)djursaction
Rebellion Developments (18 år)
;)
Jag fullkomligen älskar filmen The Exorcism of Emily Rose för att den skrämmer vettet ur mig på ett sätt som ingen annan film har gjort. Det första Aliens vs. Predator-spelet (AvP) var fantastiskt på alla sätt och vis. Den största behållningen låg dock, liksom i nämnda film, i stämningen det skapade. Att spela var bitterljuvt från början till slut på grund av att man var mer eller mindre skiträdd hela tiden.
Jag förväntade mig en ny nivå av mörker, ångest och skräck i det nya AvP men så här i efterhand känner jag mig bara blåst på konfekten. Lite som när de stora grabbarna norpade ens godis som liten. Storyn känns framkrystad och tafflig i största allmänhet. Grafiken håller inte jämna steg med konkurrensen alls men ljudet gör en å andra sidan desto lyckligare. Väsanden, läten och vapen låter precis som de ska göra och bidrar till stämningen. Kontrollen hos de både odjuren är knackig och känns inte intuitiv alls. Multiplayern ska vi inte ens prata på.
Det känns på det hela taget som att Rebellion hade gjort mig gladare om man bara hottat upp grafiken på det gamla liret och gjort ett nysläpp.
En god vän uttryckte det på följande vis: ”Det ska inte gå att misslyckas med de där karaktärerna”. Det ligger mycket i den formuleringen för det är just grundmaterialet som räddar AvP:s heder. Hur man än vrider och vänder på det så tror jag nämligen att många kommer att finna viss glädje i att smyga omkring som överlägsen utomjording i Rebellions slakthus. Faktum är också att spelet säljer ganska bra.
Men det kunde ju ha blivit så mycket bättre.
JENS MAGNUSSON
