Dark Void - Plågsam spelupplevelse
SPEL
Airtight Games/Capcom (16 år)
Fraktpiloten William Augustus Grey får problem mitt i den ökända Bermudatriangeln och tvingas kraschlanda på en okänd ö. Han börjar utforska platsen tillsammans med en gammal flamma som råkat hamna på samma flyg och de stöter relativt snabbt på patrull i form av ogästvänliga robotaliens. Efter att ha tagit sig till en lokal by stöter de också på den serbiske uppfinnaren och ingenjören Nikola Tesla som av någon märklig anledning bosatt sig i en grotta på ön. Han utrustar paret med jetpacks för att de ska ta sig vidare, donnan försvinner och därmed har riktlinjerna för de närmsta tio timmarna dragits.
Dark Void skulle kunna ha blivit ett hyfsat pangpang-spel sett till
förutsättningarna med utomjordiska vapen och jetpacks. Men det faller
pladask eftersom det som borde vara allra bäst i ett spel med mark- och
luftstrider, styrningen, är bortom all kritik. Kontrollen är rent ut sagt
värdelös bortsett från det faktum att jetpacken flyter okej genom luften.
Spelar man mycket spel dör intresset redan efter den inledande halvtimmen.
Värre blir det med grafik som inte är i närheten av konkurrensen.
Karaktärsdesignen och animationerna lockar snarare fram hånleenden än någon
form av förtjusning. Själva berättelsen känns billig och ologisk (Nikola
Tesla i en grotta på en paradisö mitt ute i Atlanten?!?).
Dark Void är utan tvekan en av de mest plågsamma spelupplevelser jag har utsatt mig för. Gång om annan svor jag över nämnda kontroller som svek mig och kastade mig utför närmsta platå. Men där William räddas av jetpacken kraschar Dark Void obarmhärtigt rakt ner i berggrunden.
