Jonathan Johansson - Inget att klaga på
Pop
Klagomuren (Hybris/Border)
;)
Jonathan Johansson slog igenom för två år sedan med skivan En hand i himlen, som i sina bästa stunder parade fenomenal pop med fantastiskt känslig lyrik. Det var en fin skiva, och förväntningarna på uppföljaren är hos mig ganska stora. Redan i det burrande, brusande introt känns det som om förväntningarna börjar infrias, och när andra spåret Stockholm drar igång är jag redan såld.
Klagomuren är Jonathan Johanssons bästa och jämnaste skiva hittills. Det sakrala anslaget finns kvar, men det är långt ifrån en entydigt religiös skiva i första hand. Musiken är kanske inte lika direkt den här gången, men både melodier och lyrik växer långsamt till något storartat. Det är innerlig existentialism, känsligt formulerad i både ord och musik, klädd i en Mauro Scocco-skrud av elektronisk pop. Här ryms både sorg och hopp, och det är ofta riktigt vackert.
Joakim Kilman
