Elias & the Wizzkids - En balansakt utan fall
pop
Just do it! (Hybris)
Allt är rosa på utsidan av Falun-bandets andra album och stereotypt manligt grill- och skogshuggarhårt på insidan. De gör det för att inte välja mellan mannligt och kvinnligt, säger de, och tänk så bra det speglar låtarna!
Där blommar stämsången i klassisk 60-talspop, där snurrar discokulan för 70-talet och syntpopen ljuder för 80-talet. Den klassiska pubtrubaduren får också utrymme i The Pogues-klatschiga avslutningen tillsammans med Britta Persson.
De vill inte välja och tar därför med allt. Det är en balansakt som Elias Åkesson och bandet håller med tungan rätt i munnen. Det går som en lindans och det som vid första lyssningarna fick mig att le överseende har efter lika många lyssningar fått skivan att växa från lättsam radiopop till nyansrik melodram.
Anna Sims
