Brent Hunter vs Nina Ramsby - Som bäst som rökig whisky
Electronica/Pop
...According to Brent Hunter vs Nina Ramsby (Brus & Knaster)
I intervjuer har Nina Ramsby gjort klart att detta varken är någon Jill Johnson-grej eller något sökt lo-fi-projekt. Det är däremot en fin liten historia som började redan 2003 när Brent Hunter, då ett 18-årigt fan från Nashville, skickade ett mejl till henne. De två fortsatte att hålla kontakten och snart började Hunter skicka mer eller mindre färdiga låtar till Ramsby. Hon fick förbehållslöst fortsätta arbetet och länge skapade de musik utan att ens ha träffat varandra. Det gjorde de till slut, både i Tennessee och i Sverige. Ungefär hälften av skivans 22 låtar är lågmälda och försiktiga, en akustisk gitarr, någon dov trumpetslinga och duons sammanflätade stämmor. Det blir vackert i ”We could have” och ”I am alive” och avslutande ”Smoky Quartz – Th Tennessee song” är fin som rökig whisky från Islay. Väl ofta lämnar mig dock Hunter och Ramsby med en känsla av apati, i ett lightelektroniskt mörker som aldrig riktigt tänder till.
Erik Segerpalm
