Både toppar och dalar
Hårdrock
Kiss – Monster (Universal)
;)
;)
Du vet hur du vill ha ditt KISS. 2012 stavas svaret Take me down below. En hårt slående fullträff med majestätisk dubbelsång av Gene Simmons och Paul Stanley. Det är nästan så man hör hur det bultar i brallan på den gamle snuskhummern Simmons och mina tankar går till det trettio år gamla albumet Creatures of the night.
Det är inte ett hyggligt omdöme. Det är ett smått sensationellt styrkebesked från ett gäng gubbar som inte släppt ett helgjutet album sedan just Creatures of the night.
Resan fram till redan nämnda höjdpunkt är dock aningen vinglig och pendlar mellan klassisk Kiss-tyngd i Wall of sound, Back to the stone age och Outta this world men kraschlandar också i en helt obeskrivligt sörjig All for the love of rock´n roll.
Så långt är alltså Monster ett klassiskt Kiss-album i den bemärkelsen att både toppar och dalar får vara med.
Jag är djupt imponerad av snärtigheten hos Stanley och Simmons och helt hänförd över den läckra produktion Stanley skruvat fram. Det doftar hantverk lång väg, studiotrixen är helt frånvarande och gitarrerna fräser sig längst fram i ljudbilden som hungriga vargar. Läckert. Fyra gubbar som pressar sig till sitt yttersta och gräver djupt i erfarenhetslådan kommer man rätt långt med.
Jonathan Strandlund
