Improvisatorisk frihet och glädje lär ha varit viktiga ledord när Räfven iscensatte, närmast teatraliskt, sin klassiska skildring av sorglösa spelmän.
På bara ett ögonblick förändrades den milt bakfullströtta stämningen efter gårdagens konserter till bombastiskt glädjefylld, och det var på många sätt omöjligt att stå alldeles stilla när urtypisk gatumusik framfördes i sitt kompromisslöst lunkande esse. Interaktivitet band och publik emellan ledde till såväl ringdans och vals som allsång.
Men om man hellre bara stod och tittade fanns det alltid något häpnadsväckande att vila ögonen på – även om det kunde röra sig om så enkla saker som att sparka upp en hatt på huvudet eller snurra en rockring med truten.
Här och där dåsade jag bort i en och annan dagdröm, men det kan nog ha lika mycket med min inte-så-superimponerande balkanbakgrund att göra som att Räfven skulle ha varit variationsfattiga.
Fakta
Räfven
Putte i Parken 2012
Stage of Joyf
(fredag)
