Radioprofilen Kitty Jutbring om sitt första festivalminne...
– Det var Hultsfred 1994 och jag var egentligen för ung för att gå på festival (skratt). Blur, Suede, Popsicle, Bob Hund, The Cardigans och det här nya bandet Oasis. Ingen hade riktigt hört talas om dem då utan det gick som ett sus bland tälten om det här nya spännande bandet. Och det här är också lite av mitt sämsta festivalminne eftersom jag hade bestämt att jag skulle titta på allt med min kompis som jag var där med. Men hon hade blivit ihop med en kille och låg bara i tältet och hånglade. Det var jävligt jobbigt men när jag väl kom över det var det helt fantastiskt!
Har du några dåliga festivalupplevelser?
– Det värsta är nog när man har varit i ett tält och det bara har regnat. När man bara hatar allt och vill dra hem. Ni vet, när det är lera, banden ställer in, det är för dyrt, man har glömt stövlarna och blivit dumpad.
Är det viktigt med festival på sommaren?
– Absolut. Det är ju en speciell känsla när man kommer så här. Alla människor, den speciella maten och bajamajestanken. Jo, men det hör till. Och alla band som man kanske inte skulle lägga en massa pengar på för att se om de inte spelade på festivalen. Så det är ett sätt att upptäcka ny musik.
Så ingen sommarfeeling utan festival?
– Nej, särskilt inte de tre senaste åren när jag har gjort P3 Sommarsession och besökt alla festivaler på en och samma gång.
Håller Putte i parken måttet?
– Jag kom ganska nyss så jag kommer snart att kunna svara på det. Men jag har besökt festivalen när den var i Karlskoga under två år i rad och det var så sjukt mysigt i skogen. Så nu får vi se om den lever upp till mina höga förväntningar, men jag tror det! Förra året var Putte i parken den bästa upplevelsen. Dels för att alla var så trevliga och dels för att Tove Styrke åkte helikopter för hon skulle vidare och uppträda på något annat ställe. Och då gick vi in i hennes loge och drack upp allting (skratt).
Text: Jonna Säll
Foto: Veronica Sjöblom
