Antiklimax
PUTTEKRÖNIKAN
Huden knottrade sig när de första ackorden från Wide Awake började ljuda över Mariebergsskogen. Plötsligt stod jag där i fotodiket och trängdes, mitt i ögonblicket som jag hade sett fram emot så länge.
Publicerad: 2012-07-06 07:30
LÄS OCKSÅ:
;)
Jens Magnusson.
Foto: Jens Magnusson [Förstora]
Foto: Jens Magnusson [Förstora]
Musik har alltid varit betingat med känslor för mig. Det är kanske rent av så att jag har för lätt att skapa starka band till det jag lyssnar på.
Till största del är det ett angenämt problem men det leder emellanåt till att vissa artister förpassas till arkiven.
Oftast är det enkelt. Vissa artister skapar en viss sinnesstämning och är enkla att välja bort. Men med Chris Cornell är det annorlunda, han är nämligen en av få som har spelat på alla mina strängar.
Han har varit med i festernas centrum där känslor börjat spira. Han har kompat mitt liv när kärleken börjat gro, sjungit över min axel när den krossats och gått i tusen bitar och han har tröstat när jag har kravlat mig ur spillrorna.
Samtidigt har han funnits där när vreden behövt någonstans att ta vägen eller som injektion inför stenhårda sparringpass.
Att säga att jag håller honom högt är en grov underdrift.
Med sådant i bakhuvudet är man försiktig med förväntningarna. Chansen är större att en kväll, dränkt i värmländsk idyll, slutar i besvikelse snarare än succé. Men även om jag inte riktigt trodde på det så hoppades jag att onsdagsnatten i viken skulle bli magisk.
Det blev rörigt i diket, tekniken spökade och stressen över de där tre låtarna utan blixt började göra sig påmind. Tre låtar utan blixt är nämligen det vi fotografer får på oss framför scenen.
Magkänslan var inte bra alls och samtidigt som vi slussades ut på gräsmattan bläddrade jag frenetiskt bland bildskörden för att se om något skott satt. Det dög men jag valde för säkerhets skulle att knäppa ytterligare bilder från andra sidan kravallstaketet. Sedan var tanken att jag skulle njuta en stund, svalka mig lite och lyssna till en av världens vackraste röster.
Men gåshuden från inledningen var som bortblåst. Call me a dog berörde förvisso och alltid lika briljanta Blow up the outside world kan jag inte tycka illa om. Men där var det stopp. Magin uteblev och innan jag fann mig stapplade jag i säng hemma i lägenheten. Blåst på konfekten.
Vad fan hände egentligen?
Nöjen & evenemang
Värmlands Nysäter: Esters Cafe
Dömle: Dömle Herrgård
Karlstad: Alsters Herrgård
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
Se annons: Se annons
Karlstad: Wermland Opera
....: Nysäters Buss AB
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
